Mauritius (helgon)
I dagens värld är Mauritius (helgon) en fråga som fått stor relevans i samhället. Sedan flera år tillbaka har Mauritius (helgon) blivit en intressant plats för forskare, företag och myndigheter, vilket genererar omfattande debatt om dess konsekvenser och konsekvenser. Vikten av Mauritius (helgon) har återspeglas på olika områden, från politik till teknik, kultur och ekonomi. I denna artikel kommer olika förhållningssätt och perspektiv på Mauritius (helgon) att diskuteras, i syfte att bättre förstå dess påverkan idag och i framtiden.
| Sankt Mauritius av Thebe | |
 Staty av Sankt Mauritius | |
| Martyr | |
|---|---|
| Född | 200-talet Thebe, Egypten |
| Död | 287 Agaunum, numera Saint-Maurice, Schweiz |
| Vördas inom | Katolska kyrkan, Koptisk-ortodoxa kyrkan, Östortodoxa kyrkan |
| Helgondag | 22 september, 5 oktober, 27 december |
| Attribut | Mörkhyad soldat i rustning ; baner med röd kors |
| Skyddshelgon för | soldater, svärdsmakare, arméer, infanterister, Schweizergarde; Piemonte, Sardinien, Sankt Moritz, Tyskland, Österrike |
Sankt Mauritius (även Moritz, Morris eller Maurice) var ett kristet helgon som levde på 200-talet. Mauritius ledde den romerska tebaiska legionen, som kallats från Thebe i Egypten (nuvarande Luxor) för att bistå den romerske kejsaren Maximianus. Legionen bestod enligt traditionen enbart av kristna och dessa slogs hjältemodigt vid Maximianus sida. När kejsaren beordrade dem att förfölja en grupp kristna vägrade dock legionen och straffades därför av kejsaren genom att var tionde man i legionen avrättades, en så kallad decimering. Även andra gången vägrade de, vilket åtföljdes av ännu en decimering och då de fortsatte att vägra order beordrade Maximianus att alla de resterande 6 600 soldaterna skulle avrättas.
Sankt Mauritius var en av flera afrikanska katolska helgon och han avbildas i Coburgs stadsvapen.
Asteroiden 745 Mauritia är uppkallad efter honom.[1]
Referenser
- ^ Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (745) Mauritia. Springer Berlin Heidelberg. sid. 71. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_746. Läst 16 mars 2024