Marie Ahl

I dagens värld har Marie Ahl fått stor relevans i olika sammanhang och genererat en betydande påverkan på samhället. Sedan dess uppkomst har Marie Ahl fångat uppmärksamheten hos akademiker, yrkesverksamma och allmänheten, och blivit ett ämne för debatt och analys inom olika områden. För att förstå det inflytande som Marie Ahl har på våra dagliga liv är det absolut nödvändigt att utforska dess olika aspekter och dimensioner, samt undersöka dess utveckling över tid. På så sätt kan vi förstå dess betydelse och konsekvenser i vår nuvarande verklighet.

Marie Ahl
FöddMarie Birgitta Andersson
5 april 1950
Sundsvall
IMDb SFDb

Marie Birgitta Ahl, född Andersson 5 april 1950 i Sundsvall, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi

Ahl studerade vid Statens scenskola 1973–1976. Hon filmdebuterade 1986 i Henry Meyers kortfilm Rövaren.[1]

Filmografi

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
1986 Mirandolina (Die Wirtin)
Peter Turrini		 Johan Huldt Turteatern[2]
1987 Miraklet (The Well of the Saints)
John Millington Synge		 Johan Huldt Turteatern[3]
1992 Medverkande Spånskiva, kabaré
Ethel Berg, Robert Sjöblom, Peter Harryson, Jan Bandel och Carsten Palmær		 Peter Harryson Turteatern[4]
2002 Mme Duperri Kanin Kanin
Coline Serreau		 Elisabeth Frick Turteatern[5]
2009 Ferdydurke
Witold Gombrowicz		 Erik Holmström Turteatern[6]
2010 Francis Kung Kackerlacka
Nils Poletti		 Nils Poletti Turteatern[7]
Den sista människan
Carina Ehrenholm		 Carina Ehrenholm Turteatern[8]
Up to you
Erik Holmström		 Erik Holmström Turteatern[9]
2013 Den svenska apans 100 röda drömmar
Joakim Pirinen		 Nils Poletti Turteatern[10]

Källor

Fotnoter

  1. ^ ”Marie Ahl”. Svensk Filmdatabas. http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=207539&ref=%2ftemplates%2fSwedishFilmSearchResult.aspx%3fid%3d1225%26epslanguage%3dsv%26searchword%3dmarie+ahl%26type%3dPerson%26match%3dBegin%26page%3d1%26prom%3dFalse. Läst 17 september 2012. 
  2. ^ Tove Ellefsen (23 mars 1986). ”Sanslöst roligt i förort”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-03-23/11171-80/18. Läst 11 maj 2024. 
  3. ^ Bengt Jahnsson (2 februari 1987). ”Djävul och helgon på TURTeatern”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1987-02-02/31/20. Läst 11 maj 2024. 
  4. ^ Tove Ellefsen (14 mars 1992). ”Genialisk skruv i hyllan Uffe”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1992-03-14/72/20. Läst 7 december 2020. 
  5. ^ Ingegärd Waaranperä (20 oktober 2002). ”Seg övervintrare. Turteatern söker en ny publik med spontant rolig familjekomedi.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/seg-overvintrare-turteatern-soker-en-ny-publik-med-spontant-rolig-familjekomedi/. Läst 7 juni 2019. 
  6. ^ Leif Zern (23 februari 2009). ”Jakten på den sanna människan.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/jakten-pa-den-sanna-manniskan/. Läst 7 juni 2019. 
  7. ^ Ingegärd Waaranperä (22 mars 2010). ”Skitig maktkamp.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/skitig-maktkamp/. Läst 7 juni 2019. 
  8. ^ Pia Huss (19 april 2010). ”'Den sista människan' på Turteatern, Kärrtorp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/den-sista-manniskan-pa-turteatern-karrtorp/. Läst 7 juni 2019. 
  9. ^ Ingegärd Waaranperä (28 maj 2010). ”'Up to you' på Turteatern i Kärrtorp”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/up-to-you-pa-turteatern-i-karrtorp/. Läst 7 juni 2019. 
  10. ^ ”Den svenska apans 100 röda drömmar”. Turteatern. http://turteatern.se/forestallningar/den-svenska-apans-100-roda-drommar/. Läst 7 juni 2019.