I dagens värld har MariAnne Häggander blivit ett ämne av ökande intresse för en mängd olika människor. Med tiden har MariAnne Häggander visat sig vara relevant i olika sammanhang och situationer, vilket har genererat en stor debatt om dess betydelse och dess påverkan på samhället. Sedan dess uppkomst har MariAnne Häggander väckt intresset hos både experter och hobbyister, som har ägnat tid och ansträngning för att bättre förstå det. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av MariAnne Häggander och analysera dess inflytande inom olika områden, för att ge en heltäckande bild av detta mycket relevanta ämne.
| Marianne Häggander | |
| Födelsedatum | 23 oktober 1951 |
|---|---|
| Genre | Opera |
| Roll | Sopran |
| År som aktiv | 1978–idag |
MariAnne Häggander, född 23 oktober 1951, är en svensk operasångare (sopran) och hovsångare.
Häggander studerade i Göteborg på Musikkonservatoriet och Statens Scenskola mellan 1970 och 1978. Sånglärare var Ingalill Linden. Hon anställdes vid Kungliga Operan i Stockholm 1978 och debuterade som Micaëla i Carmen och Cherubin i Figaros bröllop arbetade där fram till 2004 då hon gick i pension.
Hon inledde sin internationella karriär som Elisabetta i Don Carlos i Nyslott 1979. Det stora genombrottet internationellt kom 1981 då hon gjorde Eva i Mästersångarna i Nürnberg i Bayreuth. Hon har även framträtt i bland annat San Francisco, Bryssel, Paris och Wien.
Repertoaren omfattade de flesta lyriska sopranroller och även de lyriskdramatiska inom Wagner- och Straussrepertoaren, exempelvis Sieglinde i Valkyrian, Elsa i Lohengrin, fältmarskalkinnan i Rosenkavaljeren och titelrollen i Arabella. Vid sidan om verksamheten som operasångare sjöng hon också en mängd konserter med stora orkesterverk liksom kammarmusik och romansrepertoar.
Häggander utnämndes till hovsångare 1990 och utsågs till professor i sång från 2004 då hon anställdes vid Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet.