Termen Marcel Carné är en som har fått relevans de senaste åren, eftersom den täcker ett brett spektrum av sammanhang och situationer. Från Marcel Carné inom hälsoområdet till dess tillämpning inom teknikvärlden har detta koncept visat sin mångsidighet och tillämpbarhet inom olika områden. Dess inverkan har spridit sig över hela världen och genererat betydande diskussioner, forskning och framsteg. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna och användningarna av Marcel Carné, såväl som dess inflytande på olika aspekter av det moderna samhället.
Marcel Carné | |
![]() | |
Född | 18 augusti 1906[1][2][3] Paris[4][5][6] |
---|---|
Död | 31 oktober 1996[1][2][3] (90 år) Clamart[7][8][6], Frankrike |
Begravd | Cimetière Saint-Vincent |
Medborgare i | Frankrike[9] |
Sysselsättning | Filmregissör, filmkritiker, konstkritiker, manusförfattare[10][11], regissör[12] |
Noterbara verk | Dimmornas kaj, Dagen gryr och Paradisets barn |
Make | Roland Lesaffre |
Utmärkelser | |
Louis Delluc-priset (1939) Silverlejonet för bästa regi (1953) Heders-Guldlejonet (1971) Hederscésar (1979) Storofficer av Nationalförtjänstorden (1981) Officer av Arts et Lettres-orden (1983) Praemium Imperiale (1989)[13] David Luchino Visconti (1991) Europeiska filmakademins livsgärningspris (1995)[14] Storofficer av Hederslegionen (1996) | |
Webbplats | marcel-carne.com/ |
Redigera Wikidata |
Marcel Carné, född 18 augusti 1906 i Paris, död 31 oktober 1996 i Clamart, Hauts-de-Seine, var en fransk filmregissör. Under framför allt 1930-talet regisserade han flera viktiga bidrag till den poetiska realismen inom fransk film.
Marcel Carné började sin filmbana som assistent åt Jacques Feyder. När han fyllt 25 regisserade han 1936 sin första film Jenny – en kvinna i Paris. Tack vare samarbetet med författaren Jacques Prévert, scenografen Alexandre Trauner, kompositören Maurice Jaubert och skådespelaren Jean Gabin blev Carné en av de stora franska regissörerna inom den poetiska realismen, med filmer som Hotel du Nord (1938), Dimmornas kaj (1938) och Dagen gryr (1939). Under Nazitysklands ockupation av Paris gjorde han Paradisets barn (1944), som bland annat skildrar 1840-talets teaterliv i Paris.
|
|