Manuel Marulanda

I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska den fascinerande världen av Manuel Marulanda. Från dess ursprung till dess relevans idag, kommer vi att fördjupa oss i en resa som kommer att tillåta oss att grundligt förstå dess inverkan på olika aspekter av samhället. Vi kommer att analysera dess inflytande inom så olika områden som kultur, ekonomi och politik, och reda ut dess många aspekter och dess roll i att forma den samtida världen. Genom en omfattande analys kommer vi att utforska de utmaningar och möjligheter som Manuel Marulanda representerar, samt möjliga konsekvenser för framtiden. I slutet av denna resa hoppas vi ha gett våra läsare en djupare och mer fullständig förståelse av Manuel Marulanda, vilket öppnar nya perspektiv för att reflektera och debattera dess betydelse i dagens värld.

Manuel Marulanda Vélez
FöddPedro Antonio Marín
13 maj 1930
Död26 mars 2008 (77 år)
NationalitetColombian
Känd förFarcgerillans ledare 1964–2008

Pedro Antonio Marín, mer känd som Manuel Marulanda Vélez eller Tirofijo, född 13 maj(?) 1930, död 26 mars 2008, var den colombianska Farcgerillans ledare från bildandet 1964 och fram till sin död.

Manuel Marulanda föddes i en bondefamilj i Génova i Quindíodepartement i Colombia. Han blev politiskt altmer radikal efter att flera av hans släktingar dött under det colombianska inbördeskriget i mitten på 1950-talet. Han flydde upp i bergen för att göra motstånd mot den konservativa regeringen och blev senare marxist.

Farc bildade i maj 1964 då Marulanda 48 beväpnade bönder blev attackerade av militären i Marquetalia, i södra Colombia. Han lär aldrig ha varit utanför Colombia eller besökt huvudstaden Bogotá. Till skillnad från många andra gerillaledare i Latinamerika klarade han Sovjetunionens fall samt minskat militärt stöd från Kuba. Vid Marulandas död hade FARC omkring 900000 medlemmar.

Åren 1999 - 2002 företrädde Marulanda Farcgerillan vid fredssamtalen med regeringen.

Han avled enligt Farcs egna uppgifter den 26 mars 2008 i en hjärtattack. Han efterträddes av Alfonso Cano.

Referenser