Magnus Nilsson (skådespelare)

I den moderna världen har Magnus Nilsson (skådespelare) blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och förhållanden. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Magnus Nilsson (skådespelare) tagit en ledande roll i olika aspekter av vårt dagliga liv. Oavsett om det är på arbets-, utbildnings-, kultur- eller socialsfären har Magnus Nilsson (skådespelare) väckt debatter, reflektioner och motstridiga åsikter. Genom historien har Magnus Nilsson (skådespelare) markerat viktiga milstolpar och avsevärt påverkat vårt sätt att leva och relatera. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Magnus Nilsson (skådespelare), och analysera dess inverkan, utveckling och projektion i framtiden.

För andra personer med samma namn, se Magnus Nilsson.
Magnus Nilsson
FöddBjörn Magnus Nilsson[1]
25 december 1947[1]
Östra Eneby (Norrköping), Östergötland, Sverige[1]
NationalitetSverige Sverige, svensk
Yrke/uppdragSkådespelare, dramatiker, författare
UtmärkelserGuldbaggen-nominering (manus till 'Min store tjocke far)

Björn Magnus "Mankan"[2] Nilsson, född 25 december 1947[3] i Östra Eneby i Norrköping,[4][1] är en svensk författare, regissör och skådespelare. Han filmdebuterade 1967 och är sedan 1979 verksam vid Oktoberteatern i Södertälje.

Biografi

Bakgrund och teater

Nilsson utbildade sig till skådespelare vid Calle Flygare Teaterskola och därefter (1966–1969[4][5]) Statens scenskola i Malmö. Hans filmdebut kom 1967 och 1968 i två Nyfiken-filmer, som vän till Lena Nymans rollfigur.[4]

Efter scenskoleexamen följde tre års skådespelande på Norrbottensteatern i Luleå.[4] Under större delen av 1970-talet var han sedan verksam vid Folkteatern i Göteborg.[4] Under perioden i Göteborg var han också medlem (sångare, gitarrist och trumspelare) i musikgruppen Text & Musik. Sedan 1979 är Nilsson verksam vid Oktoberteatern i Södertälje.[4] Han har blivit känd som dramatiker med pjäser och filmmanus som Knäckebröd med hovmästarsås, Min store tjocke far och Pepparrotslandet.

Elmer Diktonius

Nilsson har intresserat sig mycket för författaren Elmer Diktonius, som figurerar i ett par av hans pjäser, debutpjäsen Heter Diktonius och Guds djärvaste ängel.[6] Den förstnämnda producerades 1990 som TV-film under titeln Solmomentet. Magnus Nilsson hade själv huvudrollen som Elmer Diktonius.[4]

Idrottsintresse

Nilsson har också engagerat sig i Södertälje SK (ishockey) och IFK Norrköping (fotboll).[7] I den förstnämnda föreningen har han verkar som "kulturcoach".[källa behövs] Nilsson utsågs 2011 till hedersmedlem i IFK Norrköping.[8] 2005 skrev han boken Nästa år tar vi guld, morsan (med foton av Brita Nordholm), beskriven som en kärleksförklaring till klubben.[9]

Övrigt

Nilsson var värd i Sommar i P1 den 26 juni 1989.[10]

Verklista

Filmroller (urval)

Filmmanus (urval)

Teater, ej komplett

År Produktion Regi Teater
1993 För evigt din
Magnus Nilsson
Benny Fredriksson Stockholms stadsteater[11]
1999 Knäckebröd och hovmästarsås
Magnus Nilsson
Agneta Ehrensvärd Stockholms stadsteater[11]
2000 Pepparrotslandet
Magnus Nilsson
Magnus Nilsson Stockholms stadsteater[11]
2001 Guds djärvaste ängel
Magnus Nilsson
Johan Huldt Stockholms stadsteater[11]
2015 Jag heter Mikael
Alan Drury
Magnus Nilsson Stockholms stadsteater[11]

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Nilsson, Björn Magnus
  2. ^ Kasurinen, Anton (2013-06-11): "Mankan hittar lugnet på Mörkö". lt.se. Läst 5 juli 2015.
  3. ^ "Magnus Nilsson – Grundfakta". sfi.se. Läst 5 juli 2015.
  4. ^ "Magnus Nilsson – Beskrivning". sfi.se. Läst 5 juli 2015.
  5. ^ ”Tidigare studenter, 1969”. Teaterhögskolan i Malmö. http://www.thm.lu.se/sites/thm.lu.se/files/sk_ut_1969.pdf. Läst 28 november 2017. 
  6. ^ Paqvalén, Rita (1996-05-10): "Från middag till middag med hungerkonstnären Elmer Diktonius". nytid.fi. Läst 5 juli 2015.
  7. ^ "”Mankan” Nilsson i gips". folkbladet.se, 2010-02-04. Läst 5 juli 2015.
  8. ^ Sandlin, Lasse (2011-07-10): "IFK suktar just nu något så enormt efter en seger". aftonbladet.se. Läst 5 juli 2015.
  9. ^ "En kärleksförklaring till IFK". Arkiverad 23 september 2015 hämtat från the Wayback Machine. corren.se, 2005-12-29. Läst 5 juli 2015.
  10. ^ ”Sommarpratarna 30-års-jubilerar”. Dagens Nyheter. 4 juni 1989. https://arkivet.dn.se/sok?q=sommar&from=1989-06-04&sort=newest&to=1989-06-04. 
  11. ^ Magnus NilssonStockholms stadsteaters webbplats