Magnetoreception
I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Magnetoreception på djupet, analysera dess olika aspekter och dess möjliga implikationer. Magnetoreception är ett ämne som har diskuterats länge, och är aktuellt i olika sammanhang, från det personliga till det professionella. Under hela den här artikeln kommer vi att undersöka de olika perspektiven som finns på Magnetoreception, såväl som dess utveckling över tid. Likaså kommer vi att försöka belysa de möjliga framtida konsekvenserna av Magnetoreception och dess påverkan på vårt samhälle. Vi hoppas att den här artikeln kan ge en bred och heltäckande översikt av Magnetoreception, vilket hjälper läsarna att bättre förstå detta ämne och dess konsekvenser.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Magnetoreception är ett sinne som känner av magnetfält. Det är ett kvantbiologiskt fenomen som först föreslogs av Alexander Theodor von Middendorff 1859 och första gången testades experimentellt på rödhake.
Magnetoreceptionen uppfattar jordens magnetfält och djuret kan använda den informationen för att orientera sig och navigera. Denna förmåga finns hos flera olika djurgrupper, inklusive fåglar, vissa typer av fiskar, sköldpaddor och även vissa insekter.
Magnetoreception är särskilt välstuderad hos fåglar, där den tros vara kopplad till långa flyttningar över kontinenter och hav. Forskning tyder på att magnetoreception hos fåglar involverar speciella proteiner i ögonen eller i näbben. Det är dock fortfarande ett aktivt forskningsområde med många frågor kvar att besvara om exakt hur detta sinne fungerar på molekylär och cellulär nivå.
Trädet nedan visar en delmängd av de organismer där man har funnit magnetoreception.
| Eukaryoter |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
.jpg){kind=small}
_(cropped).jpg)
.jpg){kind=small}
