Magnetit
I den här artikeln kommer vi att utforska och analysera på djupet Magnetit, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor från olika bakgrunder och intressen. Med avsikten att tillhandahålla en komplett och upplysande vision kommer vi att ta upp olika aspekter relaterade till Magnetit, från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på det nuvarande samhället. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att undersöka dess relevans i olika sammanhang och hur det har format hur vi uppfattar och förstår vår omvärld. Likaså kommer vi att ge en röst till experter och protagonister inom området, vars erfarenheter och kunskaper kommer att berika förståelsen av Magnetit och dess innebörd idag.
| Magnetit | |
 Magnetit från Italien. | |
| Grupp | Spinellgruppen |
|---|---|
| Dana klassificering | 7.2.2.3 |
| Strunz klassificering | 4.BB.05 |
| Kemisk formel | Fe3O4 |
| Färg | svart, grå |
| Förekomstsätt | Vanligen massivt kornig eller som oktaedriska kristaller, även som dodekaedriska kristaller. |
| Kristallstruktur | Kubisk, spinell |
| Spaltning | (Avsöndring efter {111}) |
| Brott | Ojämnt |
| Hållbarhet | Skör |
| Hårdhet (Mohs) | 5½–6½ |
| Glans | Metallisk, submetallisk |
| Ljusbrytning | 2,42 |
| Transparens | opak |
| Streckfärg | svart |
| Specifik vikt | 5,175 uppmätt; 5,2 beräknad |
| Smältpunkt | 1594[1] |
| Diagnostiska egenskaper | Stark magnetism |
| Referenser | [2] |
Magnetit, är en gråsvart järnoxid med formeln Fe3O4. Magnetit kallas ibland svartmalm.
Magnetit tillhör det kubiska kristallsystemet och är till strukturen en spinell[3] där två av järnatomerna har laddningen 3+ och en har laddningen 2+. Formeln skrivs därför ibland Fe2+Fe3+2O4. Magnetit bildas huvudsakligen under högt tryck och hög temperatur och nybildas inte i någon stor utsträckning på jordytan. Det bildas dock till exempel i samband med korrosion av stål, och ingår därför ofta i rost.
Etymologi och historia
Mineralet var känd sen antiken och har troligen sitt namn efter en fyndort Magnesia i Mindre Asien. Namnet magnesia användes även för brunsten och magnesiumoxid/magnesiumkarbonat.[4] Namnet magnetit gavs av Wilhelm von Haidinger.[5]
Egenskaper
Magnetit innehåller teoretiskt 72,4 % järn. Tidigare redovisades detta som 31% FeO + 69% Fe2O3.[6] Magnetit är naturligt magnetiskt (ferrimagnetiskt). Det gör malmen lätt att skilja ut från omgivande gråberg.
Förekomst
Magnetit är ett vanligt malmmineral som bryts i bland annat Kirunagruvan och Malmberget.
Biogen magnetit
Magnetitkristaller förekommer i några bakterier och djur.[7]
Svenska fyndplatser
- Kirunagruvan, massiv och i kristallform. Utgör malmen i de flesta gruvorna i området.
- Malmberget, som upp till 2 cm stora kristaller i druser (i renare form än Kirunagruvan då den innehåller lägre halter Fosfor).
- Smålands Taberg, en stor förekomst av varianten titanomagnetit med upp till 6% TiO2.
- Bergslagen, förekommer i många gruvor som fina kristaller i talkhaltiga bergarter.
Övriga fyndigheter
I Norge förekommer talrika fyndigheter från Trondheim till Tromsø, liksom i Sydvaranger.
Bland andra områden, som är rika på magnetit, kan nämnas Uralbergen och många ställen i Nordamerika.[8]
Ett närbesläktat mineral
Ett närbesläktat mineral är maghemit γ-Fe2O3, en gulaktig järnoxid som framförallt förekommer i tropikernas jordar sedan allt järn oxiderats till Fe3+, och ingår även i rost. Även maghemit är ferrimagnetiskt.
Se även
Referenser
- ^ Robert C. Weast, (ed. in chief): CRC Handbook of Chemistry and Physics. CRC (Chemical Rubber Publishing Company), Boca Raton 1990, ISBN 0-8493-0470-9, Sid B-121
- ^ Hedin, Lars-Håkan; Mikael Jansson (2007). Mineral i Sverige. Borlänge: Förlags AB Björnen. ISBN 978-91-88528-58-2 sid 84
- ^ magnetit i Store norske leksikon, läst 2021-08-19
- ^ Gunnar Hägg (1963), Allmän och oorganisk kemi, Almqvist & Wiksells, avsnitt 26-2b sidan 619
- ^ mindat.org om namngivning
- ^ H. J. Rösler, Lehrbuch der Mineralogie 3. Auflage, sidan 386, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie,Leipzig 1984
- ^ Joseph L Kirschvik m. fl. Magnesio-based magnetoreception, Neurobiology Aug. 2001 p 462–467
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Externa länkar
- webmineral.com: Magnetite (engelska)
- mindat.org: Magnetite (engelska)
- The Scandinavian mineral gallery: Magnetite (engelska)