I den här artikeln ska vi ta upp Märtha Ohlson, ett ämne som har fått relevans de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Märtha Ohlson fångat uppmärksamheten hos olika publik, skapat debatt och reflektion kring dess implikationer. Under åren har Märtha Ohlson varit föremål för forskning och analys av experter inom området, som har bidragit till att utöka vår förståelse för detta fenomen. Vid detta tillfälle kommer vi att fördjupa oss i analysen av Märtha Ohlson ur olika perspektiv och utforska dess historiska, sociokulturella, politiska och ekonomiska dimensioner. Likaså är vi intresserade av att undersöka vilken inverkan som Märtha Ohlson har haft på det samtida samhället och hur det har format våra sätt att tänka och handla. Med detta försöker vi erbjuda en heltäckande vision av Märtha Ohlson som inbjuder till reflektion och dialog kring detta ämne som är så relevant idag.
Märtha Ohlson | |
![]() | |
Född | 27 juli 1876 Adolf Fredriks församling, Sverige |
---|---|
Död | 23 juni 1966 (89 år) Sankt Matteus församling, Sverige |
Begravd | Norra begravningsplatsen kartor |
Medborgare i | Sverige |
Utbildad vid | Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, ![]() |
Sysselsättning | Pianist |
Gift med | ogift |
Utmärkelser | |
Litteris et Artibus (1924) | |
Redigera Wikidata |
Märtha Laura Margareta Ohlson, född 27 juli 1876 i Adolf Fredriks församling, Stockholms stad, död 23 juni 1966 i Sankt Matteus församling, Stockholms stad, var en svensk pianist och pianopedagog.
Märtha Ohlson spelade offentligt redan i barnaåren, studerade vid Stockholms musikkonservatorium 1886–1893 och därefter 1893–99 för Lennart Lundberg och 1899–1900 i Paris för Raoul Pugno. Hon invaldes som associé 1912 och som ledamot nr 557 av Kungliga Musikaliska Akademien den 29 oktober 1919. Hon erhöll Litteris et Artibus 1924.
Märtha Ohlson är känd för sitt samarbete med John Forsell, med vilken hon debuterade som ackompanjatör på ett café 19 augusti 1898. Hon spelade med Forsell fram till omkring år 1932. Emil Sjögren skrev sin Sonat op 44 1904 (nr 2, A-dur) och dedicerade den till henne.
|