Lundarv

I den här artikeln kommer vi att utforska Lundarv ur olika perspektiv och i olika sammanhang. Vi kommer att fördjupa oss i dess historia, dess ursprung, dess inflytande på samhället och dess relevans idag. Vi kommer att analysera Lundarv utifrån ett multidisciplinärt tillvägagångssätt, som tar upp kulturella, sociala, politiska, ekonomiska och vetenskapliga aspekter. Genom denna resa strävar vi efter att erbjuda en heltäckande och komplett vision av Lundarv, vilket ger läsaren en djup och berikande förståelse för detta ämne.

Lundarv
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljNejlikväxter
Caryophyllaceae
SläkteStjärnblommor
Stellaria
ArtLundarv
S. nemorum
Vetenskapligt namn
§ Stellaria nemorum
AuktorLinné, 1753

Lundarv (Stellaria nemorum) är en ört i släktet stjärnblommor. Lundarv är en spenslig ört med ett upprätt, delvis klängade växtsätt. Stjälken blir upp till 30–50 centimeter lång och blommorna är vita. Lundarv trivs på fuktig mark och förekommer allmänt i skogsmarker och trädlundar över större delen av Europa. Den saknas dock på Irland, Färöarna och Island.

Etymologi

Lundarvens artepitet, nemorum, har betydelsen "växande i lundar". Benämningen lundarv återfinns i litteratur från 1863 (Alcenius, Finlands kärlväxter). Ett äldre namn på lundarv som tidigare var vanligt i botanisk litteratur är lundstjärnblomma (Thedenius, 1871). Andra äldre namn på lundarv som uppgetts i olika floror är Vild Hönsgräs thet större och Stort Skogshönsegräs (Rudbeck d.y 1685, Bromelius 1694), Stort Vatnarfve och Jordarfve (Linder, 1716) och skogsstjärnblomma (Liljeblad, 1816).

Referenser

  • Lundevall, Carl-Fredrik & Björkman, Gebbe. Vilda växter i Norden, 2007, ICA bokförlag (s. 63).

Externa länkar