Luffarkonferensen i Hallsberg
För närvarande har Luffarkonferensen i Hallsberg fått stor relevans inom olika samhällsområden. Dess inverkan har märkts i ekonomin, politiken, kulturen och människors dagliga liv. Detta fenomen har väckt stort intresse och har skapat kontroverser inom olika sektorer, som försöker förstå de implikationer och konsekvenser som Luffarkonferensen i Hallsberg har i dagens samhälle. Det är därför det är viktigt att utforska denna fråga på djupet, analysera dess orsaker, effekter och möjliga lösningar för att ta itu med de utmaningar som den utgör. I den här artikeln kommer inverkan av Luffarkonferensen i Hallsberg på olika aspekter av det moderna livet att behandlas utförligt, i syfte att ge läsaren en fullständig och detaljerad vision av denna fråga som är så relevant idag.
Luffarkonferensen i Hallsberg, även kallad "Luffarriksdagen" eller "Luffartinget", ägde rum mellan påskdagen den 27 mars och den 31 mars 1921.
Då svår arbetslöshet rådde i landet under depressionsåren i början av 1920-talet samlades, efter en kallelse i tidningen Syndikalisten, cirka 200 icke bofasta arbetslösa män, främst anläggnings- och skogsarbetare, till möte i Folkets hus i Hallsberg. Efter diskussioner enades man om en resolution som lämnades till köpingsfullmäktige i Hallsberg. Man krävde hjälp med arbete, tillfälliga bostäder, kontanta bidrag eller in natura. Köpingsfullmäktige sammanträdde den 29 och 30 mars och beslutade att överlämna ärendet till landshövdinge Karl J Bergström i Örebro. Även socialminister Henning Elmquist kontaktades och meddelade att resolutionen inte skulle hinna behandlas i konseljen innevarande vecka. Då konferensdeltagarna fick beskedet att inget svar från regeringen var att vänta avslutades mötet den 31 mars och deltagarna lämnade Hallsberg. Ärendet togs upp i konseljen den 15 april men lämnades utan åtgärd.
Luffarkonferensen fick stor uppmärksamhet i landets tidningar och av lokalbefolkningen. Polisen utökade sin bemanning och bevakning i Hallsberg under konferenstiden. Konferensen gav inga omedelbara resultat uti landet men makthavarna i Hallsberg tog intryck av mötet och ordnade med flera nödhjälpsarbeten och inrättade en arbetslöshets- och nödhjälpskommitté.
Luffarkonferenser hölls även i Borlänge och Heby 1933.
Siluettklippare Johan Leksell har gjort många tavlor med siluetter av deltagarna i "Luffartinget" i Hallsberg 1921.
Källa
- Björn Fougner: Luffarriksdan och Luffarkungen. Utgiven 1984