Numera har Ludvig Hubendick blivit ett högst relevant ämne i det moderna samhället. Med den snabba teknikutvecklingen och ständiga förändringar i det globala landskapet har Ludvig Hubendick blivit en intressant plats för människor i alla åldrar, kön och socioekonomiska nivåer. Oavsett om det är på arbetsplatsen, den akademiska eller personliga sfären, spelar Ludvig Hubendick en avgörande roll i människors vardag. I den här artikeln kommer vi att utforska betydelsen av Ludvig Hubendick och hur dess inflytande påverkar olika aspekter av samhället. Läs vidare för att upptäcka mer om detta spännande ämne!
Ludvig Hubendick | |
![]() | |
Född | 1 maj 1835[1] Karlskrona tyska församling[2][1], Sverige |
---|---|
Död | 15 november 1914 (79 år) Stockholm |
Begravd | Galärvarvskyrkogården[3] kartor |
Medborgare i | Sverige[4] |
Sysselsättning | Militär[2][5], översättare |
Barn | Edvard Hubendick (f. 1875)[2][5] |
Föräldrar | Carl Jacob Hubendick[1] |
Redigera Wikidata |
Ludvig Andreas Hubendick, född den 1 maj 1835 i Karlskrona, död den 15 november 1914 i Stockholm, var en svensk sjöofficer, son till Carl Jacob Hubendick och far till Edvard Hubendick.
Hubendick avlade sjöofficersexamen 1855 och konstruktionsofficersexamen 1858 samt övergick, då flottans konstruktionskår indrogs, till sjofficerskåren. Han blev underlöjtnant 1859 och kapten 1875 samt tog avsked ur aktiv tjänst 1890. Han tjänstgjorde 1865–1878 som besiktningsofficer vid styckebruk, ordnade 1878 Sjöförsvarsdepartementets bibliotek och var dess bibliotekarie 1878-1890 samt tjänstgjorde 1890–1895 som båtsmanschef. Hubendick fungerade en följd av år som censor vid Sjökrigsskolan samt utövade betydande verksamhet som författare och översättare (bland annat av Marryats romaner), ofta under pseudonymen Ella. Han utgav flera delar av Ungdomens bok (1878–1879; 2:a upplagan 1883), Valet af lefnadsbana (1882), Handbok för frimurare (1890), Hvad skall man bli? (1901), samt skrev ett stort antal sjötekniska artiklar i Nordisk familjebok. Hubendick är begravd på Galärvarvskyrkogården i Stockholm.[6]
|