I dagens värld är Luc-Olivier Merson ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Sedan dess uppkomst har Luc-Olivier Merson genererat debatter, diskussioner och haft en betydande inverkan på olika områden i samhället. Dess relevans har överskridit gränser och har väckt ett växande intresse inom olika sektorer, från det akademiska och vetenskapliga området till världen av underhållning och populärkultur. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska effekterna av Luc-Olivier Merson och analysera dess effekter på människors dagliga liv. På samma sätt kommer vi att undersöka dess inflytande på olika aspekter av samhället och reflektera över dess utveckling över tiden.
Luc-Olivier Merson | |
![]() Fotografiskt porträtt, taget av bildbyrån Meurisse (1909). | |
Född | Nicolas Olivier Luc Merson 21 maj 1846 rue Gracieuse, Frankrike |
---|---|
Död | 13 november 1920 (74 år) rue Denfert-Rochereau |
Begravd | Père-Lachaise |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École nationale supérieure des Beaux-Arts Franska akademin i Rom, ![]() |
Sysselsättning | Målare, illustratör, frimärkskonstnär, universitetslärare |
Befattning | |
Værkmester, École nationale supérieure des Beaux-Arts | |
Arbetsgivare | École nationale supérieure des Beaux-Arts |
Föräldrar | Charles Oliver Merson |
Utmärkelser | |
Prix de Rome (1869) Guldmedalj vid Salon des artistes français (1875) Riddare av Hederslegionen (1881) Guldmedalj (1889) Officer av Hederslegionen (1900) Kommendör av Hederslegionen (1920) | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Luc-Olivier Merson, född den 21 maj 1846 i Paris, död där den 13 november 1920, var en fransk målare.
Merson, som var lärjunge vid École des beaux-arts och till Pils, vann Rompriset 1869. Han utförde historietavlor med antika, bibliska och medeltida motiv, kompositioner för gobelängvävnad och under de senare åren mest väggmålningar (i Opéra Comique, Chantilly, Versailles – där han efter Davids skisser utförde Eden i Bollhuset på bollhussalens fondvägg). Han blev 1892 medlem av Institutet och var 1905–1911 professor vid École das beaux-arts.
|