Loberg (ätt)
I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Loberg (ätt). Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har Loberg (ätt) varit ett ämne av intresse för många forskare och entusiaster. Under åren har Loberg (ätt) utvecklats och anpassats till kulturella, tekniska och politiska förändringar och lämnat en outplånlig prägel på historien. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Loberg (ätt), och erbjuda en komplett och detaljerad vision som gör det möjligt för läsare att bättre förstå dess betydelse och relevans i den samtida världen.
Loberg  | |
| Adlad | 1646 |
|---|---|
| Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1647 |
| Grad | Adlig ätt nr 353 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | 1678 (Svärdssidan) |
Loberg var en adelsätt med nummer 353 på Riddarhuset.
Nils Planting, som är först känd som hantlangare vid artilleriet 1632 men steg i graderna och blev kapten vid Gustav Otto Stenbocks värvade skvadron 1640, adlades 1646 med namnet Loberg, och introducerades året efter under nummer 353. Han blev major 1658, och avled i Stockholm 1678 utan manliga avkomlingar, men sju överlevande döttrar. Han slöt således själv sin ätt.[1]
Källor
- ^ Adel. ätten Loberg, N:o 353, †. i Gabriel Andrep: Svenska adelns ättar-taflor (1858 1864)