I den här artikeln har vi bestämt oss för att fokusera på den spännande världen av Live and Dangerous. Från sitt ursprung till nutid har Live and Dangerous varit föremål för intresse och debatt inom olika områden. Genom åren har Live and Dangerous genererat otaliga åsikter och teorier som har bidragit till att berika vår kunskap om detta ämne. I denna mening föreslår vi att vi på djupet utforskar de olika aspekterna som gör Live and Dangerous till ett så fascinerande ämne, och tar upp både dess historia och dess relevans idag. Genom en detaljerad och kontextualiserad analys hoppas vi kunna erbjuda läsaren ett komplett och upplysande förhållningssätt till Live and Dangerous, vilket ger nya perspektiv och nycklar för att förstå dess betydelse i dagens värld.
| Live and Dangerous | ||||
| Livealbum av Thin Lizzy | ||||
|---|---|---|---|---|
| Utgivning | 2 juni 1978 | |||
| Inspelat | 1976-1977 | |||
| Genre | Rock, hårdrock | |||
| Längd | 76:27 | |||
| Skivbolag | Warner Bros. | |||
| Producent | Thin Lizzy, Tony Visconti | |||
| Thin Lizzy-kronologi | ||||
| ||||
Live and Dangerous är en dubbel live-LP av Thin Lizzy utgiven den 2 juni 1978. Meningen var att man skulle släppa en liveskiva redan 1977 inspelad under tre dagar i november 1976 på Hammersmith Odeon i London, men eftersom Brian Robertson skadade sin hand strax efteråt och bandet turnerade i USA med Gary Moore i stället, så blev skivan uppskjuten. Då det tillkom ytterligare ett album "Bad Reputation" och en efterföljande turné som spelades in i Philadelphia och Toronto, valde man att vänta till 1978 med att färdigställa och ge ut skivan. Mixning, studiopålägg och efterarbete gjordes sedan i Paris under våren 1978. Det blev det sista albumet där gitarristen Brian Robertson som varit medlem i Thin Lizzy sedan 1974 medverkade. Han hade redan tidigare lämnat gruppen vid ett tillfälle, men kom tillbaka bara för att lämna igen. Han ersattes kort därefter av Gary Moore.
Albumet har varit föremål för en häftig debatt om exakt hur mycket studioinspelat material det egentligen innehåller. Albumproducenten Tony Visconti har hävdat att stora delar av albumet egentligen är inspelat i studio.[1] Han har fått mothugg av både gruppens dåvarande manager Chris O'Donnell som menar att bara vissa misstag rättats till i efterhand, samt Brian Robertson som i en intervju 2015 tillbakavisade Viscontis ståndpunkt. Robertson hänvisade till att majoriteten av materialet helt enkelt inte skulle gå att mixa om eftersom ljud från olika medlemmars instrument kunde höras i flera mikrofoner. Men han medgav att små justeringar gjordes.[2]
Albumet finns med i boken 1001 album du måste höra innan du dör av Robert Dimery.[3]
Samtliga låtar skrivna av Phil Lynott, om inte annat anges.