Linda Kulle

I dagens värld har Linda Kulle blivit ett ämne av stor relevans och intresse för människor i alla åldrar och samhällsskikt. Dess inverkan sträcker sig från den personliga sfären till samhället som helhet, genererar debatter, motstridiga åsikter och ibland vidgar klyftan mellan olika grupper. Genom historien har Linda Kulle varit föremål för studier, analys och reflektion, vilket har gjort det möjligt för oss att förstå det ur olika perspektiv och därmed dess inflytande på människors dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Linda Kulle, analysera dess utveckling, dess betydelse och de implikationer det innebär för det samtida samhället.

Linda Kulle
FöddLinda Kulle
9 maj 1983
Roslags-Kulla, Österåkers kommun, Stockholms län, Sverige Sverige
SläktingarJarl Kulle (far)
Anne Kulle (mor)
Hanna Kulle (syster)
Maria Kulle (halvsyster)

Linda Kulle, född 9 maj 1983 på Gregersboda gård, Roslags-Kulla, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi

Linda Kulle är dotter till skådespelaren Jarl Kulle och skådespelerskan Anne Kulle.[2] Även hennes halvsyster Maria Kulle och systern Hanna Kulle är skådespelare.

År 2007 gjorde Linda Kulle sin första roll i långfilmen Den nya människan. 2009–2012 utbildade hon sig vid Teaterhögskolan i Malmö och arbetade på Teatr Weimar. År 2012 fick hon anställning på Uppsala Stadsteater där hon sedan 2015 tillhör den fasta ensemblen.[3] Parallellt driver hon också sommarteatern Kullehusteatern, där hon spelat, regisserat, producerat och på senare år arbetat som dramaturg. Med filmproduktionsbolaget Crazy Pictures har hon medverkat i kortfilmerna Ta mig (2010) och Se mig (2015), och i Instagramfilmer i ett samarbete med UR under hashtagen #delakunskap (2016). Kulle medverkar också i deras första långfilm Den blomstertid nu kommer (2018).

Filmografi i urval

Teater

Roller (ej komplett)

År Roll Produktion Regi Teater
2009 Fröken Spöksonaten
August Strindberg		 Richard Turpin Strindbergs Intima Teater
2011 Jaget A Language at war
Jörgen Dahlqvist Teatr Weimar
2012 Eliza Pygmalion
George Bernard Shaw		 Lucy Pitman Wallace Uppsala Stadsteater
2013 Lisen Sound of Music
Richard Rodgers, Oscar Hammerstein, Howard Lindsay och Russel Crouse		 Ronny Danielsson Uppsala Stadsteater
Julia Romeo & Julia post scriptum
Fredrik Haller Teaterfestival Spoleto
Irina Tre systrar (Три сeстры, Tri sestry)
Anton Tjechov		 Dennis Sandin Uppsala stadsteater[4]
2014 Fräulein Kost
Sally Bowles, understudy		 Cabaret
John Kander, Fred Ebb och Joe Masteroff		 Ronny Danielsson Uppsala Stadsteater
Jelena Onkel Vanja (Дядя Ваня, Djadja Vanja)
Anton Tjechov		 Yana Ross Uppsala Stadsteater
2015 Anne La Cage aux Folles
Jerry Herman och Harvey Fierstein		 Ronny Danielsson Uppsala Stadsteater
2016 Marianne Scener ur ett äktenskap
Ingmar Bergman		 Eva Dahlman Uppsala Stadsteater
Medea Medea (Μήδεια Mēdeia)
Euripides		 Viktor Tjerneld Uppsala Stadsteater
2017 Beate Ekenstedt Löwensköldska ringen
Selma Lagerlöf		 Anna Azcárate Uppsala Stadsteater
2018 Alice Baker Ett skri i natten
Anders Lundin och Hans Marklund		 Hans Marklund Uppsala Stadsteater
Josephine Bloom Big fish
John August och Andrew Lippa		 Ronny Danielsson Uppsala Stadsteater
2020 Farliga förbindelser (Les Liaisons dangereuses)
Christopher Hampton		 Anna Azcárate Uppsala stadsteater
Århundradets kärlekssaga
Märta Tikkanen		 Hedvig Claesson Uppsala stadsteater
2021 Matrixen
Hanna Nygren och Helle Rossing		 Helle Rossing Uppsala stadsteater
2022 Jelena Kära Jelena (Дорогая Елена Сергеевна, Dorogaya Yelena Sergeyevna)
Ljudmila Razumovskaja		 Jonas Österberg Nilsson Uppsala stadsteater
Elaine Harper Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring		 Philip Zandén Uppsala stadsteater
2023 Judy 9 to 5
Patricia Resnick och Dolly Parton		 Farnaz Arbabi Uppsala stadsteater
2025 Lauren Kinky Boots
Harvey Fierstein och Cyndi Lauper		 Ronny Danielsson Uppsala stadsteater[5]

Källor

  1. ^ Linda Kulle på Svensk Filmdatabas
  2. ^ I pappas fotspår, Fria tidningen 2008-12-11
  3. ^ Linda Kulle, Uppsala stadsteater, läst 2018-07-03
  4. ^ Leif Zern (15 september 2013). ”Djärvt och vackert. Visst är Tjechovs tre systrar värda att älska”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/djarvt-och-vackert-visst-ar-tjechovs-tre-systrar-varda-att-alska/. Läst 6 mars 2022. 
  5. ^ ”Kinky Boots”. Uppsala stadsteater. https://www.uppsalastadsteater.se/forestallningar/kinky-boots/. Läst 20 april 2025. 

Externa länkar