I dagens artikel ska vi prata om Le roi est mort, vive le roi!, ett ämne som varit av stort intresse de senaste åren. Sedan dess uppkomst har Le roi est mort, vive le roi! fångat uppmärksamheten hos både experter och hobbyister, vilket genererat debatt, forskning och många framsteg inom området. Med en historia som sträcker sig många år tillbaka i tiden har Le roi est mort, vive le roi! utvecklats och anpassats till sociala, kulturella och tekniska förändringar och blivit ett grundläggande inslag i många människors liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Le roi est mort, vive le roi!, och ta upp dess implikationer, tillämpningar och dess inverkan på dagens samhälle.
Le roi est mort, vive le roi!, Konungen är död, leve konungen!, är ett häroldsrop, som i det gamla monarkistiska Frankrike brukade höjas inför folkskaran, så snart en regerande konung avlidit. Uttrycket användes första gången vid Karl VII:s tronbestigning 1422, men övergick tidigt till vara återkommande vid tronskiften även utanför Frankrike.
Enligt Nordisk familjebok betecknar ropet i överförd betydelse ofta människors benägenhet att hylla den härskande, den framgångsrike, men överge den döde, den besegrade. En annan tolkning är att kungaämbetet (ofta metonymiskt kallad för kronan eller tronen) i en arvsmonarki är aldrig vakant, utan ständig och permanent, oberoende av individen som för stunden innehar det.