Kylarvätska
Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Kylarvätska, som har fått relevans inom olika områden de senaste åren. Kylarvätska är ett ämne som har väckt nyfikenhet och intresse i samhället, skapat debatt och reflektion kring dess implikationer och återverkningar. Genom den här artikeln försöker vi ge en bred och objektiv vision av Kylarvätska, analysera dess olika dimensioner och erbjuda en fullständig översikt över dess betydelse och relevans. Likaså är det tänkt att fördjupa kunskapen och förståelsen av Kylarvätska, förse läsaren med nödvändiga verktyg för att förstå dess karaktär och omfattning.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Kylarvätska förekommer bland annat i förbränningsmotorer för att bortföra och fördela den värme som utvecklas när motorn arbetar så att motorns olika delar med olika värmeutvidgningskoefficient ska kunna arbeta vid en så jämn och stabil temperatur som möjligt. Utan kylarvätska överhettas motorn snabbt och "skär" genom att oljan i motorn överhettas varvid smörjoljefilmen i de olika motordelarna brister och metallisk kontakt uppstår. En motor med för dålig kylning genom för lite kylarvätska, går kontinuerligt med för hög temperatur vilket leder till snabb nedslitning genom att de bärande oljefilmerna blir för tunna så att partiell metallkontakt mellan rörliga delar uppstår som ger en snabb nerslitning av rörliga delar.
Kylarvätska förekommer i alla typer av vätskekylda förbränningsmotorer, som exempelvis i 4-takts bensinmotorer och dieselmotorer. Vanligtvis består den av en blandning av glykol, avsaltat vatten och olika korrosionshämmande tillsatser. Glykolen sänker fryspunkten på vattnet i kylarvätskan så att den är flytande vid temperaturer under 0 °C. Vid blandningsförhållandet vatten/glykol 1:1 ligger fryspunkten på c:a -35 °C. Övriga tillsatser är främst avsedda att förhindra korrosion i motorns kylkanaler och i kylarelementet. En tillsats finns också för att färga kylarvätskan i avvikande färg för att förhindra förtäring då den är starkt toxisk.
Kylarvätska förekommer också på många andra håll där en vätskeburen värmeavledning är lämplig. Så är till exempel många större transformatorer inom eldistributionsnätet kylda med en kylarvätska av oljekaraktär, oftast polyetylenglykol (PEG) då denna fritt blandar sig med kondensvatten som kan bildas i kylsystemet.
Intag av kylarvätska leder till etylenglykolförgiftning.