I dagens värld har Kujataa fått oundviklig relevans. Dess inverkan märks inom alla områden av livet, från politik till teknik, kultur och underhållning. Kujataa har väckt passionerade debatter, skapat djupgående förändringar och satt kursen för många evenemang. I den här artikeln kommer vi att utforska fenomenet Kujataa, analysera dess många aspekter och undersöka dess inflytande på det samtida samhället.
Kujataa | |
![]() Jordbruk i Qassiarsuk. | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Koordinater | 61°09′52″N 45°35′53″V / 61.16444°N 45.59806°V |
Land | ![]() ![]() |
Region* | Europa och Nordamerika |
Data | |
Typ | Kulturarv |
Kriterier | v |
Referens | 1536 |
Historik | |
Världsarv sedan | 2017 (41:e mötet) |
* Enligt Unescos indelning. |
Kujataa är ett subarktiskt jordbruksområde i södra Grönland som utsågs till världsarv av Unesco år 2017. Det sträcker sig från Kap Farvel i söder till ön Nunarsuit 250 kilometer norrut och är Grönlands andra världsarv efter Ilulissatfjorden.
Världsarvet, med det fullständiga namnet Kujataa Greenland: Norse and Inuit Farming at the Edge of the Ice Cap består av fem delområden som är representativa för den tusenåriga jordbrukstraditionen i södra Grönland:
Odlingen i de subarktiska områdena på Grönland kan delas upp i två tidsperioder, den historiska och den moderna.
När nordmännen kom till Grönland på 1000-talet anlade de jordbruk inne i de djupa fjordarna längs kusten. De stannade kvar i landet tills klimatet blev för kallt för odlingarna nära 500 år senare. Omkring 1200 e.Kr. kom inuiterna till Grönland där de bland annat mötte nordmännen och på 1700-talet även dansk-norska kolonisatörer. Nybyggarna byggde stenhus och höll nötkreatur och får.
År 1915 anlades den första avelsstationen i Qaqortoq, där unga grönländare utbildades i fåravel och nio år senare grundades den första fårgården i Qassiarsuk. Försöket slog väl ut och idag bor omkring 150 personer i området.