Korporationskammaren

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Korporationskammaren, som är av stor relevans idag. Korporationskammaren har fångat mångas uppmärksamhet på grund av dess inverkan på olika aspekter av samhället, kulturen och världen i allmänhet. Under åren har det funnits ett växande intresse och debatt kring Korporationskammaren, vilket har lett till ytterligare studier och forskning kring detta ämne. Den här artikeln kommer att analysera olika perspektiv, data och åsikter för att ge en bred och komplett översikt av Korporationskammaren.

Den fascistiska Förbunds- och korporationskammaren sammanträdde i Palazzo Montecitorio i Rom, liksom den föregående kungliga deputeradekammaren och den nuvarande republiken Italiens deputeradekammare.

Korporationskammaren (italienska: Camera dei Fasci e delle Corporazioni), egentligen Förbunds- och korporationskammaren, var det officiella namnet på Italiens deputeradekammare från 23 mars 1939 till 2 augusti 1943.

Dess medlemmar (med titeln consiglieri nazionale, "nationella rådsmän" snarare än "deputerade" för att markera organets undergivenhet till den verkställande makten) utsågs officiellt av landets korporationer (fack- och arbetsgivarföreningar sammanslagna efter område) och av fascistpartiet. Talman till 26 juni 1939 var Giacomo Acerbo (tidigare känd för Acerbolagen), därefter Dino Grandi. Den senare kom att utnyttja sin position som talman (och därmed följande medlemskap i fascistpartiets "Stora råd") till att avsätta landets regeringschef och diktator Benito Mussolini den 25 juli 1943.

Referenser

  1. ^ Negri, Guglielmo (1982). "The Rise and Fall of Fascist Constitution" (PDF). Il Politico. 47 (3): 449–478. JSTOR 43096918.