I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Kon-Tiki. Från dess ursprung till dess implikationer idag, kommer vi att fördjupa oss i en djup och detaljerad analys av detta ämne/ämne/person/datum. Vi kommer att upptäcka dess relevans i olika sammanhang, dess inverkan på samhället och dess roll i historien. Genom uttömmande forskning kommer vi att undersöka alla aspekter av Kon-Tiki, presentera data och reflektioner som kommer att inbjuda läsaren att fördjupa sin förståelse. Med avsikten att erbjuda en komplett och berikande vision kommer vi att närma oss Kon-Tiki från olika förhållningssätt och perspektiv, med syftet att berika förståelsen för detta ämne/ämne/person/datum.
| ||
![]() Kon-Tiki i Kon-Tikimuseet i Oslo. | ||
Allmänt | ||
---|---|---|
Typklass/Konstruktion | flotte | |
Ägare | Kon-Tikimuseet, Norge | |
Historik | ||
Byggnadsvarv | Peruanska marinens varvsområde, Callao | |
Sjösatt | 28 april 1947 | |
I tjänst | 1947 | |
Utrangerad | 7 augusti 1947 | |
Öde | museiskepp efter sin jungfruresa | |
Tekniska data | ||
Byggnadsmaterial | balsaträ | |
Längd | 14 m | |
Bredd | 7 m | |
Framdrivning | segel | |
Besättning | 6 (Thor Heyerdahl, Bengt Danielsson, Erik Hesselberg, Knut Haugland, Thorstein Raaby, Herman Watzinger | |
Kon-Tiki är en segelflotte, som byggdes i Peru och seglades från Callao 1947 till Polynesien under ledning av Thor Heyerdahl. Seglingen genomfördes för att bekräfta Thor Heyerdahls teorier om folkvandringarna i Stilla havet.
Flotten döptes till Kon-Tiki efter ett äldre, alternativt namn på Viracocha, Inkafolkets sol- och skapargud. Denne vithyllte gestalt levde enligt legenden som översteprästen och solkungen Kon-Tiki ett fredligt liv tillsammans med sitt folk, invid Titicacasjön i Peru.
En dag blev de dock anfallna och nästan utrotade av en grannstam. Endast Kon-Tiki och hans närmaste män överlevde. De tog sig ned till havet, där de flydde på en balsaflotte till Polynesien.[1]
Kon-Tiki byggdes av nio stockar i balsaträ, utifrån tolv utvalda, en ton tunga trädstammar som huggits ner i angränsande Ecuador.[2] Ingen spik eller ståltråd användes, endast rep av hampa. Bamburör, vass, bananblad och några furuplankor utgjorde övrigt byggnadsmaterial. Besättningen bestod av sex personer: fem norrmän, bland andra Erik Hesselberg och Knut Haugland, samt svensken Bengt Danielsson.
Seglatsen utgick från Callao i Peru den 28 april 1947.[3] Peruanska myndigheter avsvor sig ansvar för Heyerdahls våghalsiga projekt, och landets marinminister tvingade Heyerdahl att skriva på ett papper i detta syfte. Andra ansåg att flottens hamprep snabbt skulle skava sönder och att provianten inte skulle räcka; man lassade dock ombord både vatten och proviant nog för fyra månader.[2]
Under seglatsen blev besättning återkommande översköljd av kraftiga regn, vilket gav färskvatten. Flygfiskar landade många gånger på däck, vilket drygade ut den medhavda provianten.[2]
Färden tog slut på ett korallrev mellan ön Raroia och dess grannö Takuma i Polynesien den 7 augusti samma år, efter en seglats på nära 7 000 km under 101 dagar.[2]
Heyerdahl visade därmed att det varit möjligt för forntida människor att ta sig från Sydamerikas kust västerut till Polynesiens övärld i Stilla havet; enligt honom var sägnens Kon-Tiki stamfader till Polynesiens befolkning. Resultat från 2005 av en genetisk analys av mitokondrie-DNA i öbefolkningen bevisade dock att befolkningen i Polynesien kommit västerifrån, troligtvis från dagens Taiwan.[2]
Thor Heyerdahls bok om färden, Expedition Kon-Tiki, gavs ut på svenska år 1949. Boken har i olika upplagor och på olika språk sålts i totalt cirka 50 miljoner exemplar.[2] Erik Hesselberg gav samma år ut den tecknade boken Kon-Tiki og jeg.
Flotten finns numera på Kon-Tikimuseet på Bygdøy i Oslo.
|