I dagens värld har Knut Petersson blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess betydelse på arbetsplatsen eller dess relevans i historien har Knut Petersson fångat mångas uppmärksamhet och genererat intensiv debatt i olika kretsar. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Knut Petersson, och analysera dess inflytande i det förflutna, nuet och framtiden. Från dess ursprung till dess möjliga långsiktiga implikationer kommer vi att fördjupa oss i världen av Knut Petersson för att bättre förstå dess omfattning och innebörd.
Knut Zakarias Petersson (i riksdagen kallad Petersson i Göteborg), född 12 december 1892 i Söderåkra, död 30 augusti 1985 i Göteborg, var en svensk publicist och politiker (folkpartist). Han var son till statsrådet Alfred Petersson i Påboda, svärson till generaldirektören och riksdagsmannen Julius Juhlin.
Knut Petersson blev filosofie doktor vid Uppsala universitet 1920 på en avhandling om utskottsväsendet i engelska underhuset. År 1916 blev han medarbetare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och förblev detta i nästan obruten följd till 1957. Han var tidningens korrespondent i London 1919-1921 och 1922-1923, andreredaktör 1923-1945 och huvudredaktör och ansvarige utgivare 1945-1957. Åren 1942-1944 var han ordförande i Publicistklubben.
Han var riksdagsledamot i första kammaren från 1935 till den 2 maj 1945 för Göteborgs stads valkrets. I riksdagen var han bland annat suppleant i första lagutskottet 1940-1945. Han engagerade sig bland annat i frågor kring offentlighetsprincipen och följderna av 1940 års lag om särskilda tvångsmedel i krig eller krigsfara.
Han var styrelseledamot i Samfundet Nordens Frihet 1940-1944. Utnämndes 1946 till kommendör av Sankt Olavs Orden "for særlig fremragende fortjenester av Norges sak under krigen".