Karlheinz Blaschke

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i ämnet Karlheinz Blaschke. Karlheinz Blaschke är ett ämne som har skapat stort intresse inom olika samhällsområden, från politik till vetenskap. Genom historien har Karlheinz Blaschke varit föremål för flera undersökningar och debatter, vilket lett till större förståelse och kunskap om ämnet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Karlheinz Blaschke, samt dess inverkan på dagens samhälle. Från dess ursprung till dess framtida implikationer är Karlheinz Blaschke ett mycket relevant ämne som förtjänar att analyseras på djupet.

Karlheinz Blaschke.

Karlheinz Blaschke, född den 4 oktober 1927 i Schönlinde, Tjeckoslovakien, död den 25 december 2020 i Moritzburg (Sachsen), var en tysk arkivarie och historiker. Han var gift med Renate Blaschke-Hellmessen.

Blaschke växte upp i Leipzig och studerade från 1946 vid därvarande universitet. I december 1950 promoverades han som elev till Rudolf Kötzschke med en dissertation över Die fünf neuen Leipziger Universitätsdörfer. Därefter genomgick han en utbildung vid Institut für Archivwissenschaft Potsdam under Heinrich Otto Meisner.

Åren 1951 till 1968 var Blaschke verksam vid Landeshauptarchiv Dresden. År 1962 habiliterade han sig med arbetet Bevölkerungsgeschichte von Sachsen bis zur Industriellen Revolution vid Leipzigs universitet, där han inte fick anställning, som bekännande kristen och motståndare till det politiska systemet i DDR.

Därför övertog Blaschke 1969 den enda icketeologiska docenturen vid Theologisches Seminar Leipzig, en högskola som drevs av Evangelisch-Lutherische Landeskirche Sachsens. Efter händelserna som ledde till Tysklands återförening erhöll han den 2 oktober 1990, tillsammans med flera andra docenter, professorstiteln. Blaschke var kvar tills högskolan lades ned 1992.

Samma år kallades han till den Lehrstuhl für sächsische Landesgeschichte vid Technische Universität Dresden, som han innehade fram tills han blev emeritus 1998. För sitt livsverk förlänades Blaschke 1999 Verdienstorden der Bundesrepublik Deutschland. Dessförinnan hade han redan 1997 mottagit Sächsische Verfassungsmedaille.

Bibliografi (i urval)

  • Lauter alte Akten. Urania-Verlag, Leipzig/Jena 1956
  • Historisches Ortsverzeichnis von Sachsen. VEB Bibliographisches Institut, Leipzig 1957.
  • Bevölkerungsgeschichte von Sachsen bis zur Industriellen Revolution. Böhlau Verlag, Weimar 1967.
  • Nikolaipatrozinium und städtische Frühgeschichte. I: Zeitschrift der Savigny-Stiftung für Rechtsgeschichte. Band 84, 1967, S. 273–337; nytryck i: Peter Johanek (utgivare): Stadtgrundriss und Stadtentwicklung. Forschungen zur Entstehung mitteleuropäischer Städte. Ausgewählte Aufsätze von Karlheinz Blaschke. Böhlau Verlag, Köln/Weimar/Wien 1997, S. 3–58.
  • Sachsen im Zeitalter der Reformation. Gütersloher Verlagshaus, Gütersloh 1970 (Schriften des Vereins für Reformationsgeschichte. Band 185).
  • Moritz von Sachsen. Ein Reformationsfürst der zweiten Generation. Muster-Schmidt Verlag, Zürich/Göttingen 1984, ISBN 3-788-10113-X (Persönlichkeit und Geschichte. Band 113).
  • Geschichte Sachsens im Mittelalter. Verlag C. H. Beck, München 1990, ISBN 3-406-31722-7.
  • Der Fürstenzug zu Dresden. Denkmal und Geschichte des Hauses Wettin. Urania Verlag, Leipzig/Jena/Berlin 1991, ISBN 3-332-00377-1.

Referenser

Noter

  1. ^ DNN 29 december 20210: Der Archivar und Historiker Karlheinz Blaschke ist tot, läst 29 december 2020

Översättning

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, tidigare version.