Kammarjunkare
Numera är Kammarjunkare ett ämne som har fått stor relevans inom _var2-området. Sedan starten har Kammarjunkare fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet och genererat omfattande debatt om dess konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska de olika aspekterna av Kammarjunkare, analysera dess inverkan på _var3 och dess relevans i dagens samhälle. Dessutom kommer vi att undersöka möjliga lösningar och alternativ för att möta de utmaningar som Kammarjunkare utgör. Genom ett övergripande tillvägagångssätt kommer vi att försöka förstå komplexiteten i denna fråga och dess inflytande på olika områden.
Kammarjunkare var en hovtitel med rang efter kammarherre och över hovjunkare samt med meriterande ceremoniella göromål vid hovet. Titeln utdelades också utan krav på tjänstgöring.
Ämbetet inrättades vid det svenska hovet år 1783 av kung Gustav III som tillsatte flera överstekammarjunkare och 24 kammarjunkare. Enligt den gamla rangordningen hade överstekammarjunkaren generallöjtnants rang. Kammarjunkare hade majors rang och var därmed sedan 1800-talets slut den lägsta graden av egentliga hovmän. Enligt Sveriges statskalender fanns år 1878 42 kammarjunkare. Under kung Gustav V tio kammarjunkare 1905 och sju 1950. Under kung Gustav VI Adolf fanns fem, mot slutet tre kammarjunkare. Både överstekammarjunkare och kammarjunkare avskaffades vid utgången av 1969.
Kammarjunkare motsvarades i Kungliga Hovjägeristaten av jaktjunkare.
Se även
Källor
- ^ ”kammarjunkare”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/kammarjunkare. Läst 24 oktober 2013.
- ^ ”Sveriges hovförvaltning moderniseras”. Vestkusten. 8 januari 1970. http://cdnc.ucr.edu/cgi-bin/cdnc?a=d&d=VEST19700108.1.2. Läst 24 januari 2016.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Kammarjunkare, 1904–1926.
