Kamé

I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Kamé, utforska dess många aspekter och dess relevans i dagens samhälle. Från sitt ursprung till sin närvaro i det dagliga livet har Kamé varit föremål för debatt, studier och beundran över tid. Genom denna resa kommer vi att försöka förstå dess inverkan på olika områden, från kultur till teknik, inklusive dess inflytande på politik och ekonomi. Vi kommer att lära oss hur Kamé har markerat betydande milstolpar i historien och format hur vi uppfattar världen omkring oss. På samma sätt kommer vi att undersöka dess roll idag och prognoser om dess utveckling i framtiden. Snart kommer vi att utforska de olika perspektiv och reflektioner som Kamé väcker i samhället, vilket öppnar dörren till en upplysande debatt om dess relevans och betydelse i det samtida sammanhanget.

Ej att förväxla med kame.
Örhängen av guld och kamé, 1800-tal.

Kamé är en typ av gravyr i relief i till exempel en ädelsten, oftast onyx, jade eller agat, men även i snäckskal eller elfenben. Man har även tillverkat kaméer av glas eller av keramik, bland annat jaspergods.

Även själva konstföremålet med denna typ av gravyr kallas kamé. Vanligen framträder reliefen i en avvikande färg mot bakgrunden.

Kamé används i smycken, prydnadssaker och i signetringar.

Ett av de främsta kaméarbetena är Tazza Farnese. Den är 20 cm i diameter och utställd på Museo Archeologico Nazionale i Neapel. Den tros ha skapats under andra seklet f.Kr. för Ptoleméernas hov i Egypten. Efter Octavianus seger över Kleopatra hamnade den i Rom. Under följande sekler bytte den ägare många gånger, bland annat tros den ha getts som gåva av tysk-romerske kejsaren Fredrik II till timuridiska hovet i Samarkand innan den nådde Farnese-familjen. Den är gjord av agat, en ädelsten som är uppbyggd av flera olikfärgade skikt.

Bilder

  • Tazza Farnese tros ha utförts under andra seklet f.Kr.
    Tazza Farnese tros ha utförts under andra seklet f.Kr.

Se även

Källor

Noter

  1. ^ Prytz Åberg, Annika (2007). Neapel och Campania. sid. 154 

Externa länkar