I dagens värld är Kalenjin ett ämne som väcker intresse hos många människor inom olika områden. Oavsett om det är i den professionella, personliga eller akademiska sfären har Kalenjin blivit ett ämne för ständig debatt och diskussion. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Kalenjin tagit på sig en relevant roll i det moderna samhället och förändrat hur vi relaterar, arbetar och utbildar oss själva. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Kalenjin och analysera dess inverkan på vårt dagliga liv.
Kalenjin (även nandi) är en etnisk grupp av nilotiskt ursprung. De flesta kalenjin lever i västra Kenya och östra Uganda. Kalenjinbefolkningen i Kenya uppgick till 6 358 113 personer enligt folkräkningen 2019.[1]
Kalenjingruppen utgörs egentligen av flera mindre etniska grupper med närbesläktade språk: Elgeyo, endoroi, kipsigis, marakwet, nandi, pokot, sabaot, terik och tugen. Tillsammans brukar de respektive språken föras in under makrospråket kalenjin, ibland också kallat nandi. Först i slutet av 1940-talet började de kalenjintalande grupperna samlas under en gemensam beteckning, vilken gav dem en plats som en större etnisk grupp i Kenya. Kalenjin, som utgör 12 procent av Kenyas befolkning, räknas nu tillsammans med kikuyu, luo, luhya och kamba som landets fem stora folkgrupper.
Kalenjinfolkens förfäder tros ha migrerat till Östafrika från Sudan för omkring 2 000 år sedan. Deras muntliga historia hävdar ett förfädersursprung som antika egyptier. I den traditionella religionen finns också en ”Asis” (Isis).
Kenyaner har sedan 1960-talet utmärkt sig i lång- och medeldistanslöpning. Uppskattningsvis 75 procent av dessa idrottsmän kommer från kalenjingruppen. Kalenjingruppen har en unik genetisk predisposition i benmuskulaturen som underlättar löpning över långa sträckor. Detta i kombination med den höjd över havet gruppen lever på anses vara de främst bidragande orsakerna till gruppens succé på löparbanor runtom i världen de senaste 20–30 åren.