Kajsa Mattas
Kajsa Mattas är ett ämne som har varit föremål för intresse och debatt under lång tid. Från dess ursprung till idag har den spelat en avgörande roll i olika aspekter av samhället. Under åren har den utvecklats och anpassats till förändringar i omvärlden. Den här artikeln syftar till att utforska Kajsa Mattas på djupet och dess inverkan på olika områden. Från dess ursprung till dess inflytande på dagens värld kommer dess olika aspekter att undersökas och experternas åsikter i ämnet kommer att analyseras. Kajsa Mattas har varit föremål för studier och forskning, och denna artikel försöker ge en heltäckande och uppdaterad bild av det.
| Kajsa Mattas | |
| Född | 21 september 1948[1] (76 år) |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Skulptör |
| Utmärkelser | |
| Prins Eugen-medaljen (2004) Sergelpriset (2020)[2] | |
| Redigera Wikidata | |
Ulla Kajsa Mattas, född 21 september 1948 i Finland, är en skulptör bosatt i Stockholm.
Mattas är dotter till den finländske konstnären Åke Mattas.[3]
Konstnärskap
Kajsa Mattas utbildade sig vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1975-81. Till skolans elevutställning våren 1977 bidrog hon med konstverket Rit bestående av en kvinnoskulptur som placerades på en svartmålad vagn och som konstnären under utställningens gång själv förstörde. Den gradvisa destruktionsprocessen fotograferades och även bilderna blev en del av konstverket. På följande års elevutställning visades vagnen tillsammans med en låda innehållande det som blivit kvar av Rit, denna gång under namnet Epilog. Genom både Rit och Epilog uttryckte Mattas sitt ställningstagande i den moraliska och konstteoretiska debatt som då fördes bland Konsthögskolans elever.[4]
Kajsa Mattas arbetar mestadels i betong. Hennes skulpturer karakteriseras ofta av rena former som knyter an till både antikens formspråk och kubismen. Hon har utfört ett flertal offentliga utsmyckningar, bland annat för Berga örlogsskolor, Klara postterminal i Stockholm, Charlottenborgskyrkan i Motala och Aneby kommunhus. Hon finns representerad bland annat på Moderna museet[5] i Stockholm.
Kajsa Mattas fick Skulptörförbundets Sergelstipendium 2009. Hon uppbär statlig inkomstgaranti för konstnärer.[6]
Offentliga verk i urval
- Skulptur, Slottsparken i Örebro
- Skulptur, marmor, Cityterminalen i Stockholm
- Hemlighet, brons, 1994, Framtidsvägen 4 i Växjö
- Kottkor, brons, 2001, Västanåskolan, Nätra
- I dina händer - Jona, brons, och fyra andra skulpturer vid Östra Ågatan i Uppsala, 2004
- Byst av Göran Persson, brons, 2014, vid ingången till förstakammarsalen, Riksdagshuset i Stockholm
Priser och utmärkelser
- 1986 – Carl Milles skulpturstipendium (25 000 kr)[7]
- 1988 – Inez Leanders pris (60 000 kr)[8]
- 1992 – Höckerts pris (60 000 kr)[9]
- 1993 – Läkerols kulturpris[10]
- 2004 – Prins Eugen-medaljen[11]
- 2005 – Upsala Nya Tidnings stadsmiljöpris[12]
- 2009 – Skulptörförbundets Sergelstipendium (20 000 kr)[13]
- 2020 – Sergelpriset[14]
Källor
Uppslagsverk
- Alton Peder, Beck Ingamaj, red (1991). Natur och kulturs konstnärslexikon: Svensk konst under 1900-talet. Stockholm: Natur och kultur. sid. 283. Libris 7228601. ISBN 91-27-01971-3
Noter
- ^ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, 2009, 10.1515/AKL, Artists of the World konstnärs-ID: 40285117.
- ^ läs online, www.aftonbladet.se , läst: 20 februari 2020.
- ^ åke-mattas i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 30 augusti 2013.
- ^ Wessel Viveca (1983). ”Kajsa Mattas”. Paletten 1983:4: sid. 22-25. Libris 2667683
- ^ Moderna museet
- ^ ”Innehavare av statlig inkomstgaranti”. Konstnärsnämnden. april 2013. Arkiverad från originalet den 7 november 2010. https://web.archive.org/web/20101107101824/http://www.konstnarsnamnden.se/default.aspx?id=11891. Läst 12 april 2013.
- ^ Tidningarnas Telegrambyrå. 20 december 1986.
- ^ ”Konstnärer belönade”. Tidningarnas Telegrambyrå. 17 februari 1988.
- ^ ”Prisade konstnärer”. Tidningarnas Telegrambyrå. 17 februari 1992.
- ^ ”Läkerolpriset till finsk skulptris”. Tidningarnas Telegrambyrå. 6 oktober 1993.
- ^ ”H.M. Konungen delade ut Prins Eugen-medaljen den 15 november”. Sveriges Kungahus. Arkiverad från originalet den 4 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140604063652/http://www.kungahuset.se/kungafamiljen/aktuellahandelser/2004/2004aktuellt/hmkonungendeladeutprinseugenmedaljenden15november.5.124d504108b48b21978000166.html. Läst 11 april 2013.
- ^ Ehn Anna (9 februari 2006). ”Stadsmiljöpiset delades ut”. Upsala Nya Tidning. http://www.unt.se/kultur/stadsmiljopiset-delades-ut-694164.aspx. Läst 11 april 2013.
- ^ ”Sergelstipendiet”. Skulptörförbundet. http://www.skulptorforbundet.se/forbundet/sergelstipendiet. Läst 11 april 2013.
- ^ Hällsten, Annika (20 februari 2020). ”Finlandssvenska Kajsa Mattas fick Sveriges finaste pris för skulptörer”. Hufvudstadsbladet: s. 23. http://www.hbl.fi/artikel/finlandssvenska-kajsa-mattas-fick-sveriges-finaste-pris-for-skulptorer/.