Jungfruleken
I den här artikeln kommer vi att utforska det fascinerande livet för Jungfruleken, en karaktär som har satt en outplånlig prägel på historien. Från ödmjuk början till hans uppgång till berömmelse, Jungfruleken har ställts inför många utmaningar och utmärkt sig inom sitt expertområde. På dessa sidor kommer vi att analysera hans arv och de lärdomar vi kan dra av hans karriär. Dessutom kommer vi att undersöka påverkan av Jungfruleken på dagens samhälle och dess inverkan på den samtida världen. Utan tvekan lovar den här artikeln att bli en djupdykning i Jungfrulekens liv och arbete, och presentera ett unikt och avslöjande perspektiv på hans bestående arv. Följ med oss på denna resa för att upptäcka allt om Jungfruleken och dess inverkan på världen!
| Jungfruleken | |
| Originaltitel | Les Bonnes |
|---|---|
| Manus | Jean Genet |
| Premiär | 17 april 1947 |
| Plats | Paris,  Frankrike |
| Originalspråk | Franska |
| Ämne | Hembiträden |
Jungfruleken (franska: Les Bonnes) är en teaterpjäs av franske dramatikern Jean Genet. Den spelades första gången på Théâtre de l'Athénée i Paris den 17 april 1947, med Louis Jouvet som regissör. En filmatisering gjordes 1974.
Bakgrund
Handlingen är löst baserad på händelsen med Systrarna Papin, Lea och Christine, vilka mördade sin arbetsgivare och hennes dotter i Le Mans, Frankrike, 1933, även om historien inte handlar om Systrarna Papin.
Handling
Solange och Claire är två hembiträden som utför sadomasochistiska ritualer då deras arbetsgivare (Madame) är borta. Fokus ligger på morden, och tar ställning för båda sidor.
Produktionshistorik
I Storbritannien spelades pjäsen först på franska av ICA, ursprungligen vid Mercury Theatre, Notting Hill Gate, London. Peter Zadek regisserade, medan Eduardo Paolozzi stod för scendesign. Selma Vaz Dias played Solange, Olive Gregg spelade Claire, och Oriel Ross spelade Madame. Den spelades sedan på Royal Court Theatre, med Betty Stockfield som Madame medan David de Bethel stod för scendesign. Zadek regisserade också den första engelskspråkiga versionen i Storbritannien, som hade premiär den 5 juni 1956 vid New Lindsey Theatre Club. Selma Vaz Dias spelade återigen Solange och Betty Stockfield spelade Madame, medan Hazel Penwarden spelade Claire. Nigel Whittaker stod för design.
Minos Volanakis regisserade pjäsen vid Oxford Playhouse 1963. Den spelades återigen 1964 tillsammans med Bertolt Brechts The Exception and the Rule.
Referenser
- Tryckta källor
- Banham, Martin, ed. 1998. The Cambridge Guide to Theatre. Cambridge: Cambridge UP. ISBN 0521434378.
- Chapman, Don. 2008. Oxford Playhouse: High and Low Drama in a University City. Hatfield: U of Hertfordshire P. ISBN 1902806875.
- Frechtman, Bernard, trans. 1963. The Maids. By Jean Genet. London: Faber. ISBN 0571054617.
- ---. 1989. The Maids and Deathwatch: Two Plays. av Jean Genet. London: Faber. ISBN 0571148565.
- Oswald, Laura. 1989. Jean Genet and the Semiotics of Performance. Advances in Semiotics ser. Bloomington and Indianapolis: Indiana UP. ISBN 0253331528.
- Savona, Jeannette L. 1983. Jean Genet. Grove Press Modern Dramatists ser. New York: Grove P. ISBN 0394620453.
- Fotnoter