Josip Šimunić

I dagens värld har Josip Šimunić blivit ett ämne av relevans och intresse för en bred publik. Med tiden har Josip Šimunić genererat en rad diskussioner, debatter och reflektioner inom olika områden, vilket visar på dess betydelse och påverkan på samhället. Oavsett om det är på ett personligt, socialt, politiskt eller ekonomiskt plan har Josip Šimunić väckt många människors intresse och genererat olika synpunkter som berikar dialogen om detta ämne. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Josip Šimunić, analysera dess inverkan och relevans idag, såväl som de olika perspektiv som finns på frågan.

Josip Šimunić
Personlig information
Födelsedatum18 februari 1978
FödelseortAustralien Canberra, Australien
Längd195 cm
PositionFörsvarare
Seniorlag*
År
1995–1998
1998–2000
2000–2009
2009–2011
2011–2014
Totalt
Klubb
Australien Melbourne Knights
Tyskland Hamburger SV
Tyskland Hertha Berlin
Tyskland 1899 Hoffenheim
Kroatien Dinamo Zagreb
SM (GM)
30 0(3)
8 0(0)
222 0(3)
41 0(1)
64 0(3)
371 (10)
Landslag
År
2001–2013
Landslag
Kroatien Kroatien
SM (GM)
105 0(3)
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Josip Šimunić, född 18 februari 1978 i Canberra i Australien[1], är en kroatisk före detta fotbollsspelare som spelat ett flertal både EM- och VM-turneringar för sitt land.

Kontrovers kring hälsning

Hösten 2013 stängde Fifa av Šimunić i tio matcher då han anklagades skrika ut pronazistiska slagord efter VM-kvalmatchen mellan Kroatien och Island i Zagreb. Incidenten som föranledde straffet kom då han efter matchen hade bett om att få mikrofonen och då ropat slagorden "Za dom spremni (För hemlandet redo!)" – vilket tidigare använts av den fascistiska organisationen Ustaša under dess regimtid i Oberoende staten Kroatien.[2][3] Straffet innebar att Šimunić inte fick delta och spela för Kroatien i VM 2014. Den i Australien födda Šimunić hade innan straffet utdömdes hävdat att han ropat slagorden uteslutande i "kärlek till sitt folk och hemland" och att det inte fanns några politiska motiv bakom.[4]

Referenser