Joseph Fesch
I dagens värld är Joseph Fesch ett ämne som väcker stort intresse och debatt. Betydelsen av Joseph Fesch har fått relevans de senaste åren, eftersom dess påverkan täcker olika samhällsområden. Från dess konsekvenser för ekonomin till dess inflytande på kultur och personliga relationer har Joseph Fesch blivit ett ständigt samtalsämne. I den här artikeln kommer vi att ytterligare utforska de olika aspekterna relaterade till Joseph Fesch, analysera dess ursprung, utveckling och möjliga konsekvenser i framtiden.
Joseph Fesch, född 3 januari 1763 i Ajaccio, död 13 maj 1839 i Rom, var en fransk kardinal, Napoleon I:s morbror.
Fesch var vid franska revolutionens utbrott präst. Han lämnade därefter det andliga ståndet, tog tjänst i arméns intendentur och blev av Napoleon gjord till krigskommissarie under första italienska fälttåget. Under Franska konsulatet ingick han åter i det andliga ståndet, blev domherre i Bastia och efter konkordatet ärkebiskop i Lyon, 1803 kardinal och 1805 storallmoseutdelare av Frankrike. 1803–1806 var han Frankrikes ambassadör vid påvestolen. Feschs framstående diplomatiska talanger togs ofta i bruk av Napoleon, men då han under dennes strid med påven alltför mycket tog den senares parti, föll han i onåd. Han flydde 1815 från Frankrike till Rom tillsammans med sin halvsyster Letizia Ramolino, Napoleons mor. Han bosatte sig i Rom och sysslade med konst och vetenskap, och lade grunden till en stor målerisamling i Palazzo Falconieri.
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1932.
|