Jerk Rysjö

I dagens värld är Jerk Rysjö en fråga som har blivit allt mer aktuell och framträdande i samhället. Med tiden har Jerk Rysjö lyckats fånga uppmärksamheten och intresset hos ett brett spektrum av människor, som i detta ämne ser möjligheten att utforska nya idéer, debattera åsikter och dela erfarenheter. Ur olika perspektiv och förhållningssätt har Jerk Rysjö visat sig vara en mötesplats för mångfald av tankar och visioner, vilket främjar dialog och ömsesidig berikning. I detta sammanhang är det viktigt att ta itu med Jerk Rysjö på ett mer djupgående och reflekterande sätt, för att förstå dess inflytande på vårt dagliga liv och världen omkring oss.

Jerk Rysjö
FöddJerk Thomas Rysjö
25 december 1950
Norra Råda, Värmlands län, Sverige Sverige
Död17 juli 1996 (45 år)
Adelsö, Ekerö kommun, Stockholms län, Sverige Sverige
PartnerSven Lundén
(1982-1996, Rysjös död)
IMDb SFDb

Jerk Thomas Rysjö, född 25 december 1950 i Norra Råda, död 17 juli 1996 på Adelsö, var en svensk skådespelare, regissör och sångare.

Biografi

Rysjö utbildades vid Teaterhögskolan i Göteborg 1976-1979, tillsammans med Pia Green, Fredrik Nilsson, Anders Larsson, Inga-Lill Andersson, Per Larin, Suzanne Reuter och Christer Fant.[1] Därefter var han verksam vid bland annat Riksteatern och Helsingborgs stadsteater.

Han var sambo med kostymören Sven Lundén från 1982 fram till sin död.[2]

Filmografi

År Roll Produktion Noter
1979 Dräng i prästgården Charlotte Löwensköld
1982 Hedebyborna TV-serie
Avsnitt 3:3
1990 "Volare" Leander Hjälten
1992 En av Fanny och Zacs vänner Änglagård

Teater

Roller

År Roll Produktion Regi Teater
1980 Monstret i skåpet
Viveca Sundvall		 Hans Kumlien Riksteatern[3]
1981 Stora landsvägen
August Strindberg		 Allan Edwall Riksteatern[4]
Far och son
Björn Lindroth och Björn Nilsson		 Riksteatern[4]
1982 Historien om en soldat (L'histoire du soldat)
Igor Stravinskij och Charles-Ferdinand Ramuz		 Åke Lindström Kulturhuset[5]
1983 Snöbollskriget
Hagar Olsson		 Gösta Bredefeldt Riksteatern[6]
Stefan Andersson Den svarta lappen
Björn Runeborg		 Thomas Johansson Riksteatern[7]
1984 Olaus Petri Mäster Olof
August Strindberg		 Ritva Holmberg Riksteatern[8]
Tango
Sławomir Mrożek		 Stig Ossian Ericson Riksteatern[9]
1985 Klassfiende (Class Enemy)
Nigel Williams		 Magnus Bergquist Riksteatern[10]
Förbjudet område
Klas Östergren		 Magnus Bergquist Riksteatern[11]
1986 Ligurio Mandragola (La Mandragola)
Niccolò Machiavelli		 Radu Penciulescu Dramatiska ensemblen[12]
1987 Fahad Tystnad Tagning! (הפלשתינאית, Ha-Palestinait)
Joshua Sobol		 Gunilla Berg Helsingborgs stadsteater
Passepartout Jorden runt på 80 dagar (Le Tour du monde en quatre-vingts jours)
Jules Verne		 Bengt Ahlfors Helsingborgs stadsteater

Referenser

Noter

  1. ^ ”Åtta ny elever till scenskolan i Göteborg”. Dagens Nyheter: s. 8. 17 april 1976. https://arkivet.dn.se/tidning/1976-04-17/105/8. Läst 4 februari 2022. 
  2. ^ ”Ur Svens skåp”. Marie Öhrn. https://www.marieohrn.se/svens-sk%C3%A5p. Läst 4 februari 2022. 
  3. ^ Susanne Marko (1 december 1980). ”Riksteatern: Största insatsen för ny barnteater”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1980-12-01/328/24. Läst 4 februari 2022. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (28 februari 1981). ”'Stora landsvägen': Strindbergs försoningsakt som gripande kammarspel”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1981-02-28/57/15. Läst 4 februari 2022. 
  5. ^ Hans Wolf (28 oktober 1982). ”Soldat på villoväg”. Dagens Nyheter: s. 27. https://arkivet.dn.se/tidning/1982-10-28/293/27. Läst 4 februari 2022. 
  6. ^ Åke Lundqvist (16 mars 1983). ”Hagar Olssons 'Snöbollskriget': Dagspolitik från 1939”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-03-16/73/24. Läst 4 februari 2022. 
  7. ^ Per Allan Olsson (16 september 1983). ”Nutidsteater full av tappade nycklar”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-09-16/251/20. Läst 4 februari 2022. 
  8. ^ Bengt Jahnsson (25 april 1984). ”'Mäster Olof': Ett trumfkort för Riksteatern”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-04-25/112/26. Läst 4 februari 2022. 
  9. ^ Lars Linder (18 september 1984). ”Tråkig 'Tango' på turnérutin”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1984-09-18/254/18. Läst 4 februari 2022. 
  10. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. 4 maj 1985. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-05-04/120/52. Läst 4 februari 2022. 
  11. ^ Kristoffer Leandoer (8 oktober 1985). ”Klas Östergrens debutpjäs: Brutal, scenisk och rolig teater”. Dagens Nyheter: s. På Stan 4. https://arkivet.dn.se/tidning/1985-10-08/274/20. Läst 4 februari 2022. 
  12. ^ Lars Linder (28 februari 1986). ”Hedervärt, men det räcker inte”. Dagens Nyheter: s. 20. https://arkivet.dn.se/tidning/1986-02-28/57/20. Läst 4 februari 2022. 

Externa länkar