Välkommen till artikeln om Jean-Luc Marion. Vid detta tillfälle kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Jean-Luc Marion, utforska dess olika aspekter, egenskaper och möjliga tillämpningar. I den här artikeln kommer vi att lära oss mer om Jean-Luc Marion, dess betydelse idag, såväl som dess möjliga inflytande inom olika områden. Från dess ursprung till dess utveckling kommer vi att ge oss ut på en upptäcktsresa om Jean-Luc Marion, i syfte att bättre förstå dess inverkan på vårt dagliga liv. Så gör dig redo att dyka ner i djupet av Jean-Luc Marion och upptäck alla aspekter som detta tema har att erbjuda oss.
Jean-Luc Marion | |
![]() | |
Född | 3 juli 1946[1][2] (78 år) Meudon, Hauts-de-Seine, Frankrike |
---|---|
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | Lycée Condorcet École normale supérieure, Université Paris-Sorbonne, doktorsexamen ![]() |
Sysselsättning | Filosof, teolog, universitetslärare |
Befattning | |
Stol nummer 4 i Franska akademien (2008–)[3] | |
Arbetsgivare | Universitetet i Poitiers (1981–1988) Université Paris-Nanterre (1988–1995) Université Paris-Sorbonne (1995–2012) University of Chicago (2004–2022) |
Maka | Corinne Marion |
Utmärkelser | |
Prix Henri-Dumarest (1983) Grand prix de philosophie (1992) Karl Jaspers-priset (2008) Joseph Ratzinger-priset (2020)[4][5] Officer av Akademiska palmen Riddare av Hederslegionen Kommendör av Gregoriusorden | |
Redigera Wikidata |
Jean-Luc Marion, född 3 juli 1946 i Meudon, Hauts-de-Seine, är en fransk filosof, professor och ledamot av Franska Akademien.
Marion är lärjunge till teologen Hans Urs von Balthasar och hans filosofi är typisk för det som Dominique Janicaud har kallat "den teologiska vändningen i den franska fenomenologin". Han studerade även under Jean Beaufret, Ferdinand Alquié och Jacques Derrida och är specialist på Descartes och fenomenologi. Marion har bland annat ägnat sig åt kärleksbegreppet (agape), om vilket han har utarbetat en fenomenologi.
Han är professor och undervisar vid Université Paris-Sorbonne och Chicagouniversitetet, samt valdes in i Franska akademin den 6 november 2008.
|