Jean-Luc Marion

Välkommen till artikeln om Jean-Luc Marion. Vid detta tillfälle kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Jean-Luc Marion, utforska dess olika aspekter, egenskaper och möjliga tillämpningar. I den här artikeln kommer vi att lära oss mer om Jean-Luc Marion, dess betydelse idag, såväl som dess möjliga inflytande inom olika områden. Från dess ursprung till dess utveckling kommer vi att ge oss ut på en upptäcktsresa om Jean-Luc Marion, i syfte att bättre förstå dess inverkan på vårt dagliga liv. Så gör dig redo att dyka ner i djupet av Jean-Luc Marion och upptäck alla aspekter som detta tema har att erbjuda oss.

Jean-Luc Marion
Född3 juli 1946[1][2] (78 år)
Meudon, Hauts-de-Seine, Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidLycée Condorcet
École normale supérieure,
Université Paris-Sorbonne, doktorsexamen
SysselsättningFilosof, teolog, universitetslärare
Befattning
Stol nummer 4 i Franska akademien (2008–)[3]
ArbetsgivareUniversitetet i Poitiers (1981–1988)
Université Paris-Nanterre (1988–1995)
Université Paris-Sorbonne (1995–2012)
University of Chicago (2004–2022)
MakaCorinne Marion
Utmärkelser
Prix Henri-Dumarest (1983)
Grand prix de philosophie (1992)
Karl Jaspers-priset (2008)
Joseph Ratzinger-priset (2020)[4][5]
Officer av Akademiska palmen
Riddare av Hederslegionen
Kommendör av Gregoriusorden
Redigera Wikidata

Jean-Luc Marion, född 3 juli 1946 i Meudon, Hauts-de-Seine, är en fransk filosof, professor och ledamot av Franska Akademien.

Marion är lärjunge till teologen Hans Urs von Balthasar och hans filosofi är typisk för det som Dominique Janicaud har kallat "den teologiska vändningen i den franska fenomenologin". Han studerade även under Jean Beaufret, Ferdinand Alquié och Jacques Derrida och är specialist på Descartes och fenomenologi. Marion har bland annat ägnat sig åt kärleksbegreppet (agape), om vilket han har utarbetat en fenomenologi.

Han är professor och undervisar vid Université Paris-Sorbonne och Chicagouniversitetet, samt valdes in i Franska akademin den 6 november 2008.

Verk (urval)

  • L’idole et la distance, 1977
  • Sur la théologie blanche de Descartes, 1981
  • Dieu sans l’être, 1982
  • Prolégomènes à la charité, 1986
  • Le phénomène érotique, 2003
  • Le visible et le révélé, 2005

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, Jean-Luc Marion, 21 juni 2011.

Noter

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w61m1r8d, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Roglo, person-ID på Roglo: p=jean+luc;n=marion.
  3. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: jean-luc-marion, läs online, läst: 29 maj 2022.
  4. ^ läs online, www.cath.ch .
  5. ^ läs online, www.fondazioneratzinger.va , läst: 4 oktober 2020.

Externa länkar