Jean-Andoche Junot
I den här artikeln kommer vi att undersöka ämnet Jean-Andoche Junot på djupet och analysera dess inverkan på olika aspekter av vardagen. Från dess ursprung och utveckling till dess relevans idag, genom dess implikationer i samhället, ekonomin och kulturen. För att ge en heltäckande och detaljerad bild kommer vi att ta upp deras olika synpunkter och perspektiv, samt experters åsikter och relevanta studier. Genom denna omfattande analys strävar vi efter att ge en fullständig förståelse för Jean-Andoche Junot och dess inflytande på vår samtida värld.
| Jean-Andoche Junot | |
 | |
| Född | 24 september 1771[1][2] Bussy-le-Grand, Frankrike |
|---|---|
| Död | 29 juli 1813[1][3][4] (41 år) Montbard, Frankrike |
| Begravd | Montbard |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Officer, militär |
| Maka | Laure Junot[5] |
| Barn | Joséphine Junot d'Abrantès (f. 1802) Constance Aubert (f. 1803) |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Brasiliens Kristusorden (1810)[6] Namn ingraverat på Triumfbågen Storkors av Hederslegionen | |
| Heraldiskt vapen | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Jean-Andoche Junot, född 24 september 1771, död 29 juli 1813, var en fransk general.
Junot studerade först juridik men inträdde 1792 som frivillig i armén. Junots ovanliga mod väckte Napoleon I:s uppmärksamhet; han följde denne som adjutant till Egypten och blev där generalmajor. År 1803 befordrades han till generallöjtnant. År 1807 besatte Junot Portugal, vilket gjorde att han upphöjdes till hertig av Abrantes, men 1808 besegrades han av Wellesley vid Vimeiro och måste strax därefter kapitulera. Under de följande fälttågen var Junots insats ganska obetydlig. Som fältherre var han föga märklig; som styresman utmärkte han sig mest genom sin rovlystnad. Mot slutet av sitt liv drabbades han av sinnessjukdom och han begick självmord den 29 juli 1813.[7] Hans hustru Laure Junot efterlämnade vidlyftiga memoarer, vilka utgavs i 18 band (1831–1835).
Källor
- Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 735–736
Noter
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6fc5dw5, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: junotj.
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Andoche-Junot-duc-dAbrantestopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00350870030866.
- ^ Жюно, Андош, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon volym 12.
- ^ läs online, gallica.bnf.fr .
- ^ Rothenberg, Gunther E. (2000). The Napoleonic Wars. The Cassell history of warfare. Cassell. sid. 115. ISBN 978-0-304-35267-8. Läst 18 januari 2025
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Jean-Andoche Junot.
