Numera är Jan Moen ett ämne som har fått stor betydelse i det nutida samhället. Från dess många aspekter har Jan Moen påverkat inte bara människors liv, utan också ekonomin, politiken och kulturen. Dess relevans har spridit sig över tiden, vilket gör den till en ständig punkt av intresse för både akademiker, proffs och entusiaster. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Jan Moen, analysera dess historia, dess inflytande idag och möjliga perspektiv för framtiden.
| Jan Moen | |
| Född | 2 februari 1933 Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 27 februari 1995 (62 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare |
| Utmärkelser | |
| Sherlock-priset (1981) Lengertz litteraturpris (1989) | |
| Redigera Wikidata | |
Jan Olof Moen, född 2 februari 1933 i Göteborg, död 27 februari 1995 i Vejbystrand, var en svensk författare.
Moens författarskap var mångsidigt. 1961 debuterade han med romanen Och så föll regnet. Han har även skrivit kriminalromaner, drama, musikaler, läroböcker, barn- och ungdomsböcker samt populärhistoriska böcker. Han samarbetade bland annat med Evert Lundström (kriminalromaner, under pseudonymen Julius Bark) och med K. Arne Blom (populärhistoria, bland annat Snapphaneboken, 1987) samt med ett flertal svenska deckarförfattare under den gemensamma pseudonymen Bo Lagevi. Moen, som under senare delen av sitt liv bodde i en skånegård i Vejby, utgav flera böcker med lokalhistorisk anknytning: Bjärebygd (om Båstad, 1985), Luntertun – en försvunnen stads historia (om den medeltidsstad som föregick Ängelholm, 1985) samt den stora Barkåkra – kyrkan, byarna, socknen, 1988. Han medverkade även i Ängelholm – en hembygdsbok. Han var medlem av Skånska Deckarsällskapet.
|