James Harris, 3:e earl av Malmesbury
I dagens värld har James Harris, 3:e earl av Malmesbury blivit ett mycket relevant ämne för miljontals människor runt om i världen. Intresset för James Harris, 3:e earl av Malmesbury har ökat markant de senaste åren, tack vare dess direkta påverkan på människors vardag. Oavsett om det är på ett socialt, politiskt, ekonomiskt eller personligt plan har James Harris, 3:e earl av Malmesbury fångat uppmärksamheten hos både experter, ledare och vanliga medborgare. Det är uppenbart att James Harris, 3:e earl av Malmesbury har genererat en intensiv och passionerad debatt, med delade åsikter och bestämda ståndpunkter. I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet James Harris, 3:e earl av Malmesbury på djupet, analysera olika perspektiv, forskning och vittnesmål som gör att vi bättre kan förstå dess betydelse och inverkan på dagens samhälle.
| James Harris, 3:e earl av Malmesbury | |
 James Harris, 3:e earl av Malmesbury, 1867. | |
| Född | 25 mars 1807[1][2] London |
|---|---|
| Död | 17 maj 1889[1][2] (82 år) London |
| Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland |
| Utbildad vid | Oriel College Eton College  |
| Sysselsättning | Politiker[3], författare |
| Befattning | |
| Ledamot av Kronrådet Ledamot av Förenade kungarikets 14:e parlament Storbritanniens 14:e parlament, Wilton (1841–1841) Ledamot av Brittiska överhuset (1841–1889) Storbritanniens utrikesminister (1852–1852) Lordsigillbevarare (1866–1868) Överhusets ledare (1868–1868) Lordsigillbevarare (1874–1876) | |
| Politiskt parti | |
| Konservativa partiet | |
| Maka | Lady Corisande Bennet (g. 1830–)[4] Susan Hamilton (g. 1880–)[4] |
| Föräldrar | James Harris Harriet Dashwood[5] |
| Utmärkelser | |
| Riddare med storkors av Bathorden | |
| Redigera Wikidata | |
James Howard Harris, 3:e earl av Malmesbury, född den 25 mars 1807, död den 17 maj 1889, var en brittisk statsman. Han var sonson till diplomaten James Harris, 1:e earl av Malmesbury.
Malmesbury ärvde earltiteln efter sin far 1841 (han kallades förut lord Fitzharris) och gjorde sig från 1846 bemärkt som de konservativa protektionisternas ledare i överhuset. Han tillhörde lord Derbys alla tre kabinett, först som utrikesminister februari-december 1852 och februari 1858-juni 1859; därpå som storsigillbevarare juli 1866-februari 1868; den sistnämnda posten bibehöll han under Disraeli till ministärens fall i december 1868, återfick den 1874, men drog sig 1876 till följd av dövhet tillbaka till privatlivet. Malmesbury var ungdomsvän till Napoleon III och ansågs påverkad därav i sin utrikespolitik. Han sökte i det längsta förekomma utbrottet av 1859 års krig mellan Österrike och Frankrike-Sardinien och iakttog efter krigsutbrottet neutralitet. År 1864 genomdrev Malmesbury i överhuset ett misstroendevotum mot Palmerston för dennes politik i danska frågan, men ministären räddades genom ett med knapp nöd vunnet förtroendevotum i underhuset. Han vann ett aktat namn inom den litterära världen genom utgivandet av farfaderns dagböcker och brevväxling. Hans egna memoarer, Memoirs of an ex-minister, utkom i 2 band 1884 och utgavs genast i 4 upplagor.
Källor
Tryckta källor
- Harris, 3. James Howard H., 3:e earl af Malmesbury i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
Noter
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6j397j9, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p3292.htm#i32920, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): viscount-fitzharris, läst: 22 april 2022.
- ^ The Peerage person-ID: p3292.htm#i32920, läst: 7 augusti 2020.
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.
|