I dagens artikel kommer vi att prata om James Buchanan Eads, ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren. James Buchanan Eads är ett fenomen som har skapat stort intresse för det globala samhället, vare sig det beror på dess påverkan på människors liv, dess relevans inom yrkesområdet eller dess påverkan på populärkulturen. Genom den här artikeln kommer vi att analysera i detalj de mest relevanta aspekterna av James Buchanan Eads, från dess ursprung till dess nuvarande tillstånd, utforska dess implikationer i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande bild av dess innebörd och omfattning. Dessutom kommer vi att granska experternas åsikter i ämnet och presentera några av våra egna reflektioner kring detta fenomen, i syfte att ge ett komplett och berikande perspektiv för läsaren.
James Buchanan Eads | |
![]() | |
Född | 23 maj 1820[1][2][3] Lawrenceburg, USA |
---|---|
Död | 8 mars 1887[1][2][3] (66 år) Nassau, Bahamas |
Begravd | Bellefontaine Cemetery[4] |
Medborgare i | USA |
Sysselsättning | Väg- och vattenbyggnadsingenjör, uppfinnare, ingenjör[5], författare[6] |
Utmärkelser | |
Albert-medaljen (1884)[7] National Inventors Hall of Fame (2022) | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
James Buchanan Eads, född 23 maj 1820 i Lawrenceburg, Indiana, död 8 mars 1887 i Nassau på Bahamas, var en amerikansk ingenjör.
Eads gjorde sig 1842 bekant genom sina dykarklockbåtar för bärgning av sjunkna fartyg och blev 1861 berömd genom att för nordstaternas räkning inom 100 dagar konstruera åtta pansrade flodångare för Mississippifälttåget. Hans mest bekanta brobyggnadsarbete är den väldiga kombinerade gatu- och järnvägsbron över Mississippifloden vid Saint Louis, utförd 1867–74.
Ett namn i ingenjörvetenskapens historia förvärvade Eads genom sin reglering av Mississippiflodens utlopp, varigenom floden bringades att själv fördjupa sin strömfåra och gjordes lättare farbar i sitt nedersta lopp. Han verkade under sina sista år för en plan att bygga en skeppsjärnväg tvärs över Tehuantepecnäset i Mexiko och därmed göra transoceaniska kanaler i Centralamerika onödiga.