I dagens värld har Ivar F. Andrésen blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans inom yrkesområdet eller dess betydelse i historien, är Ivar F. Andrésen ett ämne som inte lämnar någon oberörd. Dess inflytande sträcker sig över hela världen och påverkar olika kulturer och sammanhang på olika sätt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Ivar F. Andrésen, och analysera dess betydelse och inverkan på olika aspekter av det dagliga livet.
Ivar F. Andrésen | |
![]() Martha Fuchs, Heinz Tietjen och Ivar Andresen (1936). | |
Födelsenamn | Ivar Fridtjof Andrésen |
---|---|
Född | 27 juli 1896![]() |
Död | 26 november 1940 (44 år)![]() |
Genre | Opera |
Roll | Sångare (bas) |
År som aktiv | 1919 – 1940 |
Ivar F. Andrésen född Ivar Fridtjof Andrésen 27 juli 1896 i Bærum,[1] uppväxt på Grünerløkka i Kristiania (nuvarande Oslo), död 26 november 1940 i Stockholm, var en norsk operasångare (bas).[2]
Andrésen studerade sång för Gilles Bratt i Stockholm[2] och Halldis Ingebjart i Oslo samt för Siegfried Wagner i Bayreuth. Han scendebuterade som kungen i Aida på Stockholmsoperan 1919 och var verksam där till 1925. Därefter engagerades han vid flera av världens stora operascener som Dresden 1925–1937, Bayreuth 1927–1936, New York 1930–1932, Städtische Oper i Berlin 1931–1939. Han återkom till Stockholm 1939.
Han var främst känd som Wagnersångare men gjorde även roller som Osimin i Mozarts Enleveringen ur seraljen och Bartolo i Figaros bröllop. Han fick tillnamnet "århundradets stämma" av sin samtid.[3] Han var bror till barytonsångaren Henry Alf (Alf Henry Andresen).
|