Ivan Vazov

I dagens artikel ska vi prata om Ivan Vazov, ett ämne som utan tvekan genererat intresse och kontroverser på senare tid. Ivan Vazov är ett ämne som har fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet, eftersom det påverkar olika aspekter av vårt dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Ivan Vazov, från dess historia och utveckling till dess inverkan på dagens samhälle. Dessutom kommer vi att undersöka möjliga lösningar och alternativ för att möta de utmaningar som är förknippade med Ivan Vazov. Till sist kommer vi att titta på hur Ivan Vazov har påverkat världen idag och vad vi kan förvänta oss i framtiden.

Ivan Vazov

Ivan Vazov (Иван Вазов), född 9 juli (27 juni enligt gamla stilen) 1850 i Sopot, Osmanska riket, död 22 september 1921 i Sofia, var en bulgarisk författare.

Biografi

Ivan Vazov föddes i småstaden Sopot vid Struma, där fadern var köpman. Han deltog i emigrantrörelsen norr om Donau före befrielsekriget och fick sedan anställning som skollärare. Efter furst Alexanders störtande måste han fly till Ryssland, men försonade sig med den nya regeringen och blev på 1890-talet undervisningsminister. Han började sin litterära verksamhet med diktsamlingarna Preporets i gusla (Fana och harpa), Tăgite na Bălgarija (Bulgariens sorger) och Izbavlenije (Befrielsen) 1876–1878 med stark patriotisk och ryssvänlig tendens. Diktsamlingen "De förgätnas epopé", ett heroiskt porträttgalleri, gick i Victor Hugos stil. Hans lyriska styrka låg främst i den poetiska naturmålningen: diktsamlingarna Polja i gori (Fält och skogar) och Zvukove (Toner), samt i reseskildringen. Samlingen Italia (1884) innehåller poetiska intryck från en studiefärd och Slivnitsa (1885) vackra motiv från kriget med Serbien. Senare skrev han den nationella balladsamlingen Legender från Tsarevets (1910) och Sånger från Makedonien (1916).

Vazov blev känd i Europa främst genom romanen Pod igoto (1888; "Under oket" i översättning av Emma Silfverstolpe 1894), en både tragiskt och komiskt underhållande romantiserad skildring från den bulgariska resningen. Hans kortare skisser och studier har samlats i flera band noveller och berättelser. Erfarenheter från det stormiga emigrantlivet återges i berättelsen Nemili-Nedragi (De fågelfria), även dramatiserad med titeln Chăsjove. Han skrev även sociala romaner med modernt stoff (till exempel Nova Zemja och Kazalarskata tsaritsa). Även som dramatiker (till exempel Borislav och Vid avgrunden med motiv ur Bulgariens äldre historia) var Vazov verksam och åtnjöt stor popularitet. Vazov kom att betraktas som Bulgariens nationalskald. Bulgariens nationalteater är uppkallad efter honom.

Källor


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Vazov, Ivan, 1904–1926.