I den moderna världen har It's Only Rock 'n Roll tagit en grundläggande roll i våra liv. Sedan dess upptäckt eller uppkomst har It's Only Rock 'n Roll haft en betydande inverkan på samhälle, kultur, ekonomi och teknik. Dess inflytande har spridit sig globalt och påverkar alla människor direkt eller indirekt. I den här artikeln kommer vi att utforska It's Only Rock 'n Rolls roll i olika aspekter av vardagen och dess betydelse i dagens värld. Från dess ursprung till dess nuvarande inverkan har It's Only Rock 'n Roll lämnat en outplånlig prägel på historien och är fortfarande ett relevant ämne idag.
It's Only Rock 'n Roll | ||||
Studioalbum av The Rolling Stones | ||||
---|---|---|---|---|
Utgivning | 18 oktober 1974 | |||
Inspelat | 1973 - 1974 | |||
Genre | Rock, bluesrock | |||
Längd | 48:20 | |||
Skivbolag | Rolling Stones Records | |||
Producent | The Glimmer Twins | |||
The Rolling Stones-kronologi | ||||
|
It's Only Rock 'n Roll är ett musikalbum av The Rolling Stones, släppt den 18 oktober 1974 på det egna bolaget Rolling Stones Records. Inspelningarna skedde i november 1973 och januari 1974 i München i dåvarande Västtyskland. Det var det första albumet sedan Their Satanic Majesties Request som gruppen producerade själv, under pseudonymen The Glimmer Twins. Efter att ha använt Jimmy Miller som producent sedan Beggars Banquet ville gruppen hitta nya infallsvinklar.
Det var det sista albumet gitarristen Mick Taylor medverkade på innan han lämnade gruppen. Taylor kände inte att han fick tillräckligt med erkännande och menade bland annat att han borde fått stå med som upphovsman till låten "Till the Next Goodbye". Men han angav även privata skäl till att han valde att sluta.[1] Hans ersättare Ron Wood medverkar redan på det här albumet, men erhåller inga credits för det. Han spelar 12-strängad gitarr på titelspåret.
Albumet nådde Billboards första plats när det lanserades, och titelspåret nådde sextonde plats som singel. Bland övriga låtar på albumet finns en cover på den gamla Motown-hiten "Ain't Too Proud to Beg", här i en mer hårdrocksinriktad version. Även den släpptes som singel, men endast i Nordamerika. "Time Waits for No One" är med sitt poetiska budskap en av de mest seriösa låtar som gruppen framfört. Låten skrevs till albumet Let It Bleed 1969, men kom inte med på albumet. "Luxury" är tydligt inspirerad av reggaemusik. Avslutande "Fingerprint File" handlar om frustrationen av att vara övervakad av FBI (Federal Bureau of Investigation) och klassas som en funkrocklåt.
Låtar utan angiven upphovsman skrivna av Jagger/Richards.
Lista (1974) | Position |
---|---|
![]() |
3 (DR "Top 20")[2] |
![]() |
9 [3] |
![]() |
1 [4] |
![]() |
5 (RPM)[5] |
![]() |
5 [6] |
![]() |
3 (VG-lista)[3] |
![]() |
2 (UK Albums Chart)[7] |
![]() |
3 (Kvällstoppen)[8] |
![]() |
1 (Billboard 200)[9] |
![]() |
12 [10] |
![]() |
6 [11] |