I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Innocentius XII. Vi kommer att utforska dess ursprung, dess inverkan på det moderna samhället och dess relevans i dagens miljö. Innocentius XII är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos både experter och hobbyister, och när vi går vidare i den här artikeln kommer vi att upptäcka dess betydelse och inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från starten till dess utveckling idag har Innocentius XII visat sig vara ett spännande och betydelsefullt ämne, och genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i dess fascinerande värld för att bättre förstå dess omfattning och relevans idag.
Innocentius XII | |
![]() | |
Påve 12 juli 1691–27 september 1700 | |
---|---|
Namn | Antonio Pignatelli del Rastrello |
Född | 13 mars 1615 |
Död | 27 september 1700 (85 år) |
Företrädare | Alexander VIII |
Efterträdare | Clemens XI |
Innocentius XII, född Antonio Pignatelli del Rastrello 13 mars 1615 i Neapel, död 27 september 1700 i Rom, var påve från 12 juli 1691 till sin död.
Antonio Pignatelli del Rastrello var son till markisen och patriciern Francesco Pignatelli di Spinazzola e Napoletano och Donna Porzia Carafa di Minervino. Släkten Pignatelli är uradlig.
Pignatelli var nuntius i Florens (1652), Polen (1660) och Wien (1668), samt var inkvisitor på Malta. Han utsågs av Innocentius XI till kardinalpräst med San Pancrazio som titelkyrka 1681 samt valdes efter en lång konklav 12 juli 1691 till påve.
Som påve skrev han 1692 Romanum decet Pontificem, en bulla mot nepotism. Han visade ett varmt engagemang för de fattiga; iordningställde sjukhus för behövande, lät bygga Curia Innocenziana (idag hyser byggnaden Italiens deputeradekammare). Hans inblandning i det utrikespolitiska skeendet gällde främst successionsordningen i Spanien och kampen mot islam och nepotism.
Den varaktigaste frukten av hans pontifikat är biläggandet av den från företrädarna nedärvda striden om de gallikanska friheterna: de fyra artiklarna av 1682 återkallades och de franska prelater som undertecknat dem bad om tillgift (1693). I striden mellan Jacques-Benigne Bossuet och Fénelon tog Innocentius den förres parti. Liksom Innocentius XI gjorde Innocentius till sin uppgift att reformera de inre förhållandena inom Kyrkostaten.
Innocentius avled år 1700 och begravdes i Peterskyrkan. Hans gravmonument är skapat av Ferdinando Fuga och Filippo della Valle.
|