I dagens värld har Idéroman blivit allt mer relevant. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, dess inflytande på populärkulturen eller dess betydelse i akademin, har Idéroman blivit ett ämne av intresse för människor i alla åldrar och yrken. Sedan starten har Idéroman skapat passionerad debatt och har varit föremål för intensiva studier och forskning. Utan tvekan är Idéroman ett mångfacetterat ämne som täcker ett brett spektrum av aspekter, och som förtjänar att utforskas på djupet för att förstå dess verkliga omfattning och innebörd i dagens värld.
Idéroman |
---|
![]() Försättsbladet till den första amerikanska översättningen (till engelska) av Hertha.
|
En idéroman är en roman där ett budskap som är angeläget för författaren är starkt betonat.[1] Exempel på verk i den här litterära genren är Fredrika Bremers Hertha,[2] Lars Ahlins Tåbb med manifestet[3] och Saul Bellows Herzog.[4]
En idéroman är roman, det vill säga i grunden fiktiv skildring, som genom sin handling belyser ett eller flera teman, ofta för någon form av kritik. Idéromanen är däremot ingen debattskrift och den är inte lärobok eller facklitteratur. Däremot kan den vara politisk i ton och innehåll.[5][6]
Böcker som är än mer koncentrerade på budskapet kan kallas tendenslitteratur.
Hertha och Den siste athenaren från 1850-talet har båda beskrivits som de första stora svenska idéromanerna. Den förstnämnda föregick den tidiga kvinnorörelsen, medan den sistnämnda tog avstånd från flera avigsidor hos den svenska organiserade majoritetsreligionen.[2][1]