Ida Noddack

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i ämnet Ida Noddack, ett ämne som har fått stor aktualitet på senare tid. Ida Noddack är ett ämne av allmänt intresse som täcker ett brett spektrum av aspekter som påverkar människors dagliga liv. Genom den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Ida Noddack, från dess ursprung och utveckling, till dess inflytande inom olika samhällsområden. Dessutom kommer vi att analysera hur Ida Noddack har påverkat människors liv och vilka de möjliga konsekvenserna är på individuell och kollektiv nivå. Håll utkik, eftersom den här artikeln lovar att ge en djupgående och berikande titt på Ida Noddack.

Ida Noddack
Ida Noddack omkring 1940.
Född25 februari 1896[1][2]
Lackhausen, Wesel
Död24 september 1978[1][2] (82 år)
Bad Neuenahr
BegravdBambergs kyrkogård[3]
Nationalitettysk
Medborgare iTyskland[4]
Utbildad vidTechnische Universität Berlin
Sysselsättningfysiker, kemist
ArbetsgivareFreiburgs universitet
Physikalisch-Technische Bundesanstalt
MakeWalter Noddack
Utmärkelser
Liebig-medaljen (1931)[5]
Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden - stora kommendörskorset (1966)
Redigera Wikidata

Ida Eva Noddack[6], född Tacke 1896 i Lackhausen vid Wesel, död 1978 i Bad Neuenahr, var en av de första kvinnorna som studerade kemi i Tyskland.

Biografi

Vid 23 års ålder tilldelades hon Berlins tekniska universitets förstapris i kemi och metallurgi. Vid samma universitet doktorerade hon två år senare, 1921, med avhandlingen Über Anhydride höherer aliphatischer Fettsäuren ("Om högre alifatiska fettsyreanhydrider"). Tillsammans med sin blivande man, Walter Noddack, sökte hon de då ännu oupptäckta ämnena 43 och 75 i periodiska systemet. År 1925 hävdade Ida Noddack, endast 29 år gammal, att hon tillsammans med Walter Noddack och Otto Berg hade funnit det de letade efter. Ämnena gavs namnen rhenium (75) och masurium (43). Av dessa två anses endast upptäckten av rhenium godkänd och grundämne 43 anses inte ha upptäckts förrän 1947 (av Emilio Segrè och Carlo Perrier, som gav det namnet teknetium).

Ida och Walter Noddack gifte sig ett år senare, 1926, och fortsatte forska tillsammans. De skrev drygt 100 artiklar tillsammans.[7]

År 1934 försökte den italienske fysikern Enrico Fermi, genom att bombardera uran och torium med neutroner (vars existens James Chadwick lyckats fastställa 1932), framställa transuraner (grundämnen med atomnummer högre än 92).[8] Ida Noddack kritiserade dock Fermis antagande i sin artikel Über das Element 93 ("Om grundämne 93"). I denna skrev hon att "Det är tänkbart att, vid beskjutning av tunga kärnor med neutroner, dessa kärnor slås sönder till flera större fragment som är isotoper av kända ämnen, men inte grannar till det bestrålade ämnet".[9] Härmed förutspådde Ida Noddack det som senare skulle bli känt som kärnklyvning (fission). Hennes artikel blev dock i stort ignorerad och inga försök gjordes; förrän 1938 då Otto Hahn och Fritz Strassmann utförde sådana i Berlin och då kunde konstatera att fission kan åstadkommas genom neutronbombardemang.[10] Noddack nämndes inte i Hahn och Strassmanns artikel, vilket hon beklagade sig över.[11]

Fyra gånger blev Ida Noddack (maken några gånger fler) nominerad till Nobelpriset i Kemi, först av Walther Nernst och Karl L. Wagner 1933, därefter av Wolf J. Müller 1935 och slutligen av Anton Skrabal 1937.[12] Under sin livstid utsågs hon dessutom till hedersdoktor i naturvetenskap vid Hamburgs universitet, ledamot av Leopoldina 1937, samt därutöver hedersledamot av ett antal vetenskapliga sällskap. Hon tilldelades Liebigmedaljen - som första, och hittills (till och med 2018) enda, kvinna - av Gesellschaft Deutscher Chemiker 1931[13] och Scheelemedaljen av Kemiska sällskapet 1934.

År 1960 avled maken Walter Noddack och Ida började trappa ner på arbetet. År 1968, vid 72 års ålder, gick hon i pension och flyttade till Bad Neuenahr, där hon avled tio år senare.[7]

Referenser

Noter

  1. ^ FemBios databas, FemBio-ID: 20826, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000000914, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Dr Ida Tacke Noddack (på engelska), Find A Grave-ID: 194362231, läst: 19 mars 2023.
  4. ^ Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 117036447.
  5. ^ läs online, en.gdch.de .
  6. ^ Ida Eva Tacke Noddack i Oxford Reference.
  7. ^ ”Kvinnorna bakom upptäckterna”. www.alltomvetenskap.se. http://www.alltomvetenskap.se/nyheter/kvinnorna-bakom-upptackterna. Läst 8 mars 2017. 
  8. ^ Att neutroninfångning kunde leda till att det bildades nya ämnen upptäcktes av Frédéric Joliot och Irène Curie i januari 1934, och en sådan process anses äga rum i supernovor och vara huvudorsak till att atomkärnor tyngre än järn-56 förekommer i universum; en teori som lades fram av Fred Hoyle, Margaret Burbidge, Geoffrey Burbidge och William Fowler 1957 i Synthesis of the Elements in Stars (Reviews of Modern Physics, 29:4 sid. 547ff) samt av Alistair Cameron samma år i Nuclear Reactions in Stars and Nucleogenesis (Publications of the Astronomical Society of the Pacific 69:408, sid. 201-222). Se artikeln Nukleosyntes och, exempelvis, John J. Cowan och Friedrich-Karl Thielemann, 2004, R-Process Nucleosynthesis in Supernovae i Physics Today, 57:10, sid. 47-53.
  9. ^ I. Noddack, 1934, Über das Element 93 i Angewandte Chemie 47:37, sid. 653-655. Sidan 654: "Es wäre denkbar, daß bei der Beschießung schwerer Kerne mit Neutronen diese Kerne in mehrere größere Bruchstücke zerfallen, die zwar Isotope bekannter Elemente, aber nicht Nachbarn der bestrahlten Elemente sind." Se Karl-Erik Zimen Erinnerungen an das Kaiser-WilhelmInstitut für Chemie i O.R. Frisch et al.(eds.), 1959, Beiträge zur Physik und Chemie des 20. Jahrhunderts: Lise Meitner, Otto Hahn, Max von Laue, zum 80. Geburtstag, återutgåva 2013, sid. 82, ISBN 9783663202042.
  10. ^ V.V. Nesvizhevsky och Jacques Villain, 2017, The discovery of the neutron and its consequences (1930–1940) i Comptes Rendus Physique 18:9-10, sid. 508.
  11. ^ Ogilvie et al. (2003) sid. 947.
  12. ^ Ida Noddack i Nomination datadase på Nobelprize.org.
  13. ^ Preise und Auszeichnungen på Gesellschaft Deutscher Chemiker.
Auktoritetsdata