I dagens värld är I nöd och lust (1938) ett ämne som har blivit aktuellt inom olika samhällsområden. Dess inverkan sträcker sig från politik till människors dagliga liv och skapar debatt och reflektion kring dess inflytande och konsekvenser. Genom historien har I nöd och lust (1938) varit föremål för studier och intresse, vilket har lett till en djupgående och varierad analys av dess implikationer. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och förhållningssätt kring I nöd och lust (1938), med syftet att förstå dess betydelse och omfattning idag. Genom att granska olika studier och forskning, samt presentera expertutlåtanden, strävar vi efter att ge en heltäckande och berikande vision av I nöd och lust (1938), vilket bidrar till kunskapen och förståelsen för detta ämne som är så relevant idag.
| I nöd och lust | |
| Regissör | Ivar Johansson |
|---|---|
| Manus | Ivar Johansson |
| Skådespelare | Sten Lindgren, Mona Mårtenson, Rolf Botvid med flera |
| Originalmusik | Erik Baumann |
| Fotograf | Harald Berglund, Leo Hansen |
| Klippning | Emil A. Lingheim |
| Produktionsbolag | AB Europa Film |
| Distribution | AB Europa Film |
| Premiär | 12 september 1938 |
| Speltid | 79 minuter |
| Land | Sverige |
| Språk | Svenska |
| IMDb SFDb | |
I nöd och lust är en svensk film från 1938 med regi och manus av Ivar Johansson. I rollerna ses bland andra Sten Lindgren, Mona Mårtenson och Rolf Botvid.[1]
Inspelningen ägde rum 1937-1938 i trakten av Jokkmokk, Riksgränsen, Bjørnfjell och den norska kusten, Grönland samt i Europafilms studio i Sundbyberg. Fotografer var Harald Berglund och Leo Hansen och klippare Emil A. Lingheim. Erik Baumann komponerade originalmusik till filmen och i övrigt användes "Men Herren tillslöt graven" av Hans Kugelmann och "Pastorale" av Rogelio Huguet y Tagell och Henry Verdun. Filmen hade urpremiär den 12 september 1938 på biografen Saga i Stockholm.[1]
Fångstmannen Olaf Ruud sitter och vakar över sin hustru Anna som är allvarligt sjuk. Han börjar titta i en gammal loggbok och minns tillbaka hur det var 30 år tidigare.[1]