Ämnet Hermann Nogler är av stort intresse för ett brett spektrum av individer och yrkesverksamma, eftersom det har betydande implikationer och återverkningar inom olika områden. Från dess påverkan på hälsan, till dess påverkan på ekonomin, till dess konsekvenser på miljön, är Hermann Nogler ett ämne som förtjänar särskild uppmärksamhet och som kan ge värdefulla perspektiv för att bättre förstå världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i de många aspekterna av Hermann Nogler och utforska dess dimensioner på djupet, med syftet att ge en heltäckande och komplett vision av detta mycket relevanta ämne.
Hermann Nogler | |
![]() | |
Född | 4 november 1921 Ortisei, Italien |
---|---|
Död | 23 juni 2000 (78 år) Brixen, Italien |
Medborgare i | Italien, Sverige och Kungariket Italien |
Sysselsättning | Alpin skidåkare |
Redigera Wikidata |
Ermanno (ofta omnämnd som Hermann) Nogler, född 4 november 1921 i Ortisei, död 23 juni 2000 i Brixen,[1] var en italiensk alpin skidåkare och tränare för det svenska alpina landslaget. Nogler är framför allt känd för att ha upptäckt och utvecklat Ingemar Stenmark.
Nogler växte upp i en tysktalande familj i Sydtyrolen, en österrikisk region som tilldelats Italien efter första världskriget. Han deltog i olympiska vinterspelen 1952 i det italienska alpina landslaget. I slutet av 60-talet rekryterades han till Sverige av Svenska Skidförbundets vice ordförande Calle Briandt. 1972 upptäckte han Ingemar Stenmark i Kalle Anka Cup, och de följdes sedan åt i nära 20 år. Andra svenska åkare som tränades av Nogler var Bengt Fjällberg, Stig Strand och Torsten Jakobsson.