I artikeln med titeln Herman Grimm kommer vi att till fullo utforska detta fascinerande ämne/person/datum som har fångat mångas uppmärksamhet genom åren. Från hans inverkan på samhället till hans inflytande på populärkulturen har Herman Grimm satt en outplånlig prägel på historien. Genom en uttömmande analys kommer vi att undersöka de mest relevanta och kontroversiella aspekterna av Herman Grimm, och erbjuda ett unikt och berikande perspektiv på detta fenomen/person/datum. Följ med oss på denna upptäcktsresa och lärande som utan tvekan kommer att leda oss till att bättre förstå och uppskatta vikten av Herman Grimm i dagens värld.
Herman Grimm | |
![]() | |
Född | 6 januari 1828[1][2][3] Kassel[4] |
---|---|
Död | 16 juni 1901[1][2][3] (73 år) Berlin[5] |
Begravd | Alter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin[6] |
Medborgare i | Konungariket Preussen |
Utbildad vid | Leipzigs universitet ![]() |
Sysselsättning | Konsthistoriker[7], essäist, universitetslärare, författare[8], litteraturhistoriker |
Arbetsgivare | Humboldt-Universität zu Berlin |
Maka | Gisela von Arnim |
Föräldrar | Wilhelm Grimm |
Utmärkelser | |
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1891) Pour le Mérite för vetenskap och konst | |
Redigera Wikidata |
Herman Friedrich Grimm, född 6 januari 1828 i Kassel, död 16 juni 1901 i Berlin, var en tysk författare och konsthistoriker. Han var son till språkforskaren och sagosamlaren Wilhelm Grimm.
Grimm studerade juridik i Berlin och Bonn, bedrev sedan filologiska och historiska forskningar och utnämndes 1872 till professor i konsthistoria vid universitetet i Berlin. Grimm, som var gift med en dotter till Bettina von Arnim, var en ytterst mångsidigt lärd och en inspirerad novellist. Naturligt nog var han efterromantiker och delade tron på geniets suveränitet. Däremot hatade han allt pedanteri i metoder och hängav sig gärna åt paradoxer och ordlekar.
Grimms huvudarbete, Leben Michelangelos (1860–1863) är inte bara en konsthistorisk monografi, utan även en omfattande kulturskildring. Grimm översatte Giorgio Vasaris bok om Rafael (1872) samt utgav tidskriften Über Künstler und Kunstwerke (1865–1867), som han själv skrev. Det biografiskt kritiska Goethe (1877) var av stor betydelse, emedan det i hög grad åter ökade intresset för studiet av Goethe. Grimms sista större arbeten var Homer (1890–1895, två band) och Beiträge zur deutschen Kulturgeschichte (1897).