Helge Gard

I den här artikeln kommer vi att utforska i detalj Helge Gard, ett ämne/datum/person som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. Helge Gard är ett begrepp/individ/period som har skapat stort intresse och debatt i dagens samhälle, eftersom det har betydande relevans inom olika områden. I den här artikeln kommer vi att analysera de olika aspekterna och perspektiven kring Helge Gard, med syftet att erbjuda en heltäckande och komplett vision av dess betydelse och inverkan idag. Från dess ursprung till dess framtida implikationer kommer vi att fördjupa oss i Helge Gard för att fullt ut förstå dess innebörd och inflytande på den samtida världen.

Helge Gard
Information
FödelsenamnHelge Erik Gard
Född22 september 1929
Nedertorneå församling i Norrbottens län, Sverige
Död8 februari 2020 (90 år)
Tyresö distrikt i Stockholms län, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1953–1990
GradGeneralmajor
BefälGotlands artilleriregemente

Helge Erik Gard, född 22 september 1929 i Nedertorneå församling i Norrbottens län,[1] död 8 februari 2020 i Tyresö distrikt,[2][3] var en svensk militär.

Biografi

Gard avlade officersexamen vid Krigsskolan 1953 och utnämndes samma år till fänrik vid Bodens artilleriregemente.[4][5] Han genomgick Artilleriofficersskolan vid Artilleri- och ingenjörofficersskolan 1955–1956,[6] genomgick Högre vapentekniska kursen vid Krigshögskolan 1958–1961 och befordrades till kapten i Fälttygkåren 1963. År 1969 befordrades han till major och var 1969–1975 detaljchef vid Planeringsavdelningen i Huvudavdelningen för armémateriel vid Försvarets materielverk (FMV), befordrad till överstelöjtnant i Tekniska stabskåren 1972. Han genomgick 1970 Senior Management Course i Storbritannien och 1975 Allmänna kursen vid Försvarshögskolan. Åren 1975–1976 var han bataljonschef vid Gotlands artilleriregemente. År 1976 befordrades han till överste i Generalstabskåren och var därefter planeringsdirektör vid FMV 1976–1980 och chef för Gotlands artilleriregemente 1980–1982. Gard utnämndes 1982 till generalmajor och var chef för Huvudavdelningen för armémateriel vid FMV 1982–1990.[4][5]

Gard tjänstgjorde även i Svenska Cypernbataljonerna och var expert i Utredningen rörande materielanskaffning till försvarsmakten och i Militära flygmaterielkommittén.[4] Han invaldes 1984 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien[5] och var akademiens sekreterare 1991–1996.[7]

Helge Gard var son till Erik Gard och Hulda Karlsson. Han var från 1950 till sin död gift med Thyra Lahti (1928–2021).[4][8]

Helge Gard är begravd på Tyresö begravningsplats.[9]

Utmärkelser

Referenser

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ Svenska Dagbladet, 1 mars 2020, sid. 72
  3. ^ Enligt Ratsit.
  4. ^ Moen, Ann, red (2006). Vem är det 2007. Svensk biografisk handbok. Malmö: Nationalencyklopedin. sid. 199 .
  5. ^ Kjellander, Rune (1996). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. Biografisk matrikel med porträttgalleri 1796–1995. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 193. ISBN 91-630-4181-2 .
  6. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 135. ISBN 91-8718-418-4 .
  7. ^ Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 97. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  8. ^ Svenska Dagbladet, 20 januari 2021, sid. 34.
  9. ^ ”Gard, Helge Erik”. SvenskaGravar.se. http://www.svenskagravar.se/gravsatt/105212389. Läst 22 januari 2021. 
  10. ^ Kungl. Hovstaterna: Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, Matriklar (D 1), vol. 14 (1970–1979), p. 66, digital avbildning.