He Yingqin

För närvarande är He Yingqin ett ämne som har fått stor relevans inom olika samhällsområden. Från politik till populärkultur har He Yingqin blivit en punkt för ständigt intresse och debatt. Med tiden har intresset för He Yingqin ökat, vilket lett till djupare forskning och generering av diskussioner kring dess betydelse och återverkningar. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till He Yingqin, för att erbjuda en bredare och mer detaljerad vision om detta ämne som är så relevant idag.

He Yingqin
何應欽

Tid i befattningen
12 mars 1949–3 juni 1949
Företrädare Sun Fo
Efterträdare Yan Xishan
Född 2 april 1889
Xingyi, Guizhou
Död 21 oktober 1987 (98 år)
Taipei, Taiwan
Nationalitet Kines
Politiskt parti Kuomintang
Militärtjänst
Försvarsgren Nationella revolutionära armén
Grad General

He Yingqin, född 2 april 1889 i Xingyi, Guizhou, Kina, död 21 oktober 1987 i Taipei, Taiwan, var en kinesisk nationalistisk politiker och general.

He Yingqin blev tidigt en av Chiang Kai-sheks närmaste medarbetare. Han deltog i den Norra expeditionen som bekämpade de lokala krigsherrarna under 1920-talet. He Yingqin blev 1926 medlem av Kuomintangs exekutiva råd, var 1927–1928 gemeralstabschef, 1929 inspektör för militärutbildningen, krigsminister 1930–1944 och stabschef i försvarsområdet 1937–1946. He Yingqin var 1946–1948 chef för den kinesiska militärkommissionen i USA och samtidigt Kinas representant i FN:s militära stabskommitté. Han blev chefskommendör för den kinesiska armén år 1944 och accepterade som sådan den ovillkorliga kapitulationen av en miljon japanska soldater i Nanking vid andra sino-japanska krigets slut år 1945. 1949 var han kortvarigt premiärminister i Kina innan han tvingades fly till Taiwan då kommunisterna tog makten. Han var sedan försvarsminister i Taiwan mellan 1949 och 1958.

Källor

  • Boorman Howard L., Howard Richard C., red (1967-1979) (på engelska). Biographical dictionary of republican China. New York: Columbia U.P. Libris 1923 

Noter

  1. ^ Ho Ying-chin i Svensk uppslagsbok (andra upplagan, 1947–1955)
Auktoritetsdata