I dagens artikel ska vi prata om Harald Ulrik Sverdrup, ett ämne som utan tvekan fångat mångas uppmärksamhet och intresse på senare tid. Oavsett om det beror på dess relevans i dagens samhälle, dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet eller helt enkelt på grund av dess intriger och mystik, har Harald Ulrik Sverdrup blivit en mötesplats för debatt, reflektion och forskning. Genom den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Harald Ulrik Sverdrup ytterligare, i syfte att ge våra läsare en mer komplett och bredare vision av detta fascinerande ämne.
Harald Ulrik Sverdrup | |
![]() | |
Född | 15 november 1888[1][2][3] Sogndals kommun, Norge |
---|---|
Död | 21 augusti 1957[4][1][2] (68 år) Oslo[5] |
Medborgare i | Norge och USA |
Utbildad vid | Universitetet i Oslo Leipzigs universitet ![]() |
Sysselsättning | Oceanograf, meteorolog, universitetslärare |
Befattning | |
Prorektor ved Universitetet i Oslo (1957–1957) | |
Arbetsgivare | Geofysisk Institutt Universitetet i Bergen Scripps Institution of Oceanography Norsk Polarinstitutt |
Föräldrar | Edvard Sverdrup |
Släktingar | Mimi Sverdrup Lunden (syskon) |
Utmärkelser | |
Carl Ritter-medaljen (1928) Vegamedaljen (1930)[6] Alexander Agassizmedaljen (1938)[7] Patron’s Medal (1950)[8] William Bowie-medaljen (1951)[9] Sankt Olavs orden W. S. Bruce Medal | |
Redigera Wikidata |
Harald Ulrik Sverdrup, född 15 november 1888 i Sogndal, död 21 augusti 1957, var en norsk meteorolog, oceanograf och polarforskare, son till Edvard Sverdrup, sonson till Harald Ulrik Sverdrup.
Sverdrup blev student 1906, candidatus realium 1914, doctor philosophiæ vid Kristiania universitet 1917. Han var från 1913 assistent hos professor Vilhelm Bjerknes i Leipzig, deltog i Roald Amundsens expedition med "Maud" 1918–1925, intill 1922 som vetenskaplig ledare, och efterträdde därefter, tillsammans med kapten Oscar Wisting, Amundsen som expeditionens ledare.
Under den långa vistelsen vid Sibiriens nordkust och på isen norr om denna företogs under Sverdrups ledning en rad mycket viktiga undersökningar av meteorologisk och oceanografisk art. Vintern 1919–1920 tillbringade han bland de så kallade rentjuktjerna i det nordöstra Sibirien för att studera deras språk och seder. Efter sin hemkomst publicerade han Tre aar i isen med "Maud" (1926), ett även i stilistiskt avseende utmärkt arbete. Han skrev även avsnittet Blandt rentsjuksjere og lamuter i Amundsens verk "Nordostpassagen" (1921). År 1934 företog han en expedition till Svalbard tillsammans med Hans W:son Ahlmann.
Sverdrup blev professor i geofysik vid Bergens Museum 1926. Han var chef för Scripps Institution of Oceanography i La Jolla, Kalifornien, 1935–1948 och chef för Norsk Polarinstitutt från 1948, tillika professor i geofysik vid universitetet i Oslo från 1949. På oceanografins område författade han (tillsammans med Martin W. Johnson och Richard H. Fleming) standardverket The Oceans, their Physics, Chemistry and General Biology (1942).