I artikeln som vi presenterar nedan kommer vi att ta upp ämnet Hans-Eric Stenborg på ett uttömmande och detaljerat sätt. Hans-Eric Stenborg är ett ämne av stor relevans idag, vilket väcker stort intresse och debatt inom olika områden. Genomgående i artikeln kommer vi att analysera de olika perspektiv och tillvägagångssätt som finns gällande Hans-Eric Stenborg, samt dess historiska relevans och dess påverkan på det nuvarande samhället. Vi kommer också att undersöka de framtida konsekvenserna av Hans-Eric Stenborg och möjliga lösningar eller åtgärder som kan vidtas angående det. Med den här artikeln siktar vi på att ge en global och komplett vision av Hans-Eric Stenborg, med syftet att bidra till debatten och kunskapen om detta ämne.
Hans-Eric Stenborg | |
Född | Karl Hans Erik Stenborg 16 april 1917 Umeå |
---|---|
Död | 14 juli 1983 (66 år) Sankt Görans församling, Stockholm |
Aktiva år | 1936–1983 |
IMDb SFDb |
Hans-Eric Stenborg, egentligen Karl Hans Erik Stenborg, född 16 april 1917 i Umeå, död 14 juli 1983 i Sankt Görans församling i Stockholm, var en svensk skådespelare,[1] författare och översättare.[2]
Stenborg tillhörde en norrländsk prästsläkt med konstnärliga anlag. Efter teaterstudier hos Maria Schildknecht debuterade han på Nya teatern i Stockholm 1936. Stenborg var engagerad vid olika Stockholmsscener och turnéteatrar samt två år vid Wasa Teater i Finland. 1954–1957 var han vid Folkteatern i Göteborg och därefter vid Uppsala-Gävle stadsteater fram till 1961. Stenborg var vid Svenska Riksteatern 1961–1966 och 1974–1981. Han frilansade som skådespelare 1967–1973 samt från 1981.[3]
Hans-Eric Stenborg utgav även böcker och översatte från ungerska språket.[2] Under en kort period var han gift med skådespelerskan Maj Vendel, i många år sufflös på Dramaten i Stockholm.[källa behövs] Stenborg är begravd på Mellersta kyrkogården i Södra Lapplands pastorat.[4]
År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
---|---|---|---|---|
1936 | Sebastian | Cirkus Sanger (The Constant Nymph) Margaret Kennedy och Basil Dean |
Sandro Malmquist | Nya Teatern[5] |
1959 | Femton snören guld Zhu Sucheng |
Ellen Bergman | Uppsala-Gävle Stadsteater[6] | |
1974 | Så tuktas en argbigga William Shakespeare |
Lennart Kollberg | Riksteatern[7] |