Haldenvassdraget
I dagens värld har Haldenvassdraget blivit ett ämne av stor betydelse och intresse. Oavsett om det beror på dess påverkan på samhället, dess relevans på arbetsplatsen eller dess påverkan på populärkulturen, har Haldenvassdraget lyckats fånga uppmärksamheten hos ett brett spektrum av människor. Från experter på området till allmänheten har Haldenvassdraget positionerat sig som ett ämne för ständig diskussion och debatt. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och perspektiven relaterade till Haldenvassdraget, för att ge en fullständig och detaljerad analys av dess betydelse idag.
Haldenvassdraget är ett vattendrag i Akershus och Østfold i Norge. Det har en total längd på 132 km och ett avrinningsområde på 1564 km². De översta källorna återfinns vid Dragsjøhaugen (268 m ö.h.), 7 km söder om Årnes i Nes kommun, Akershus. Vattendraget bildar i sitt övre lopp sjöarna Flolangen och Floen, rinner sedan längs den igenväxta insjön Liermosen, en av Norges största torvmossar, och vidare till Bjørkelangen (124 m ö.h.). Härfrån rinner vattendraget under namnet Hølandselva till Skulerudsjøen (118 m ö.h.). Hølandselva tar upp Hemneselva från Øgderen (Hemnessjøen) från väst och Mjerma från öst.
Från Skulerudsjøen till Halden bildar Haldenvassdraget en räcka stora sjöar sammanbundna av korta älvar eller sund: från nord Rødenessjøen (118 m ö.h.), Øymarksjøen (107 m ö.h.), Ara (Aremarksjøen, 105 m ö.h.), Aspern (105 m ö.h.) och Femsjøen (79 m ö.h.). Mellan Skulerudsjøen och Rødenessjøen går sundet Skirfoss på fylkesgränsen, mellan Rødenessjøen och Øymarksjøen heter vattendraget Ørjeelva, mellan Øymarksjøen och Ara Strømselva, mellan Ara och Aspern går sundet Tordivelen, och från Aspern till Femsjøen Steinselva. Den sista sträckan till Idefjorden heter Tista. Haldenvassdraget har en rik fiskfauna.
Kraftproduktion
Bortsett från Glomma är Haldenvassdraget det enda vattendraget med vattenkraftspotential av betydelse i Østfold. Vattenkraften utvinns i kraftstationerna Ørje (1,5 MW), Brekke (8,0 MW), Skonningsfoss (Skåningsfoss 2,4 MW) och Tistedalsfoss I och II (3,2 och 20 MW). Haldenvassdraget blev 1973 skyddat mot fortsatt vattenkraftutbyggnad. Avdunstningen i vattendraget är ovanligt stor, uppemot 25 % av nederbörden i avrinningsområdet.
Historia
Haldenvassdraget användes till timmerflottning i cirka 500 år, fram till 1984, och har också haft reguljär fartygstrafik. Den 75 km långa sträckan Femsjøen–Skulerudsjøen blev kanaliserad 1852–77 (Haldenkanalen), och där gick skeppstrafik mellan Tistedalen och Skulerud, slutstation för Aurskog-Hølandsbanen, fram till 1960-talet. Med sina fem sjöar och åtta slussar, som Brekke med 26 meters höjdskillnad, är kanalen en turistattraktion. Sträckan Femsjøen-Idefjorden blev 1909 kanaliserad för flottning. Genom Soots kanal, anlagd 1847–49, blev flottningen förbunden med Sverige via Mangenvassdraget. Också mellan Botnvika i Øymarksjøen och Store Le, som har avlopp till Sverige, fanns det en kanal for timmertransport via Skinnerbutjernet, kallad Otteidkanalen.
Se även
Källor
- ^ Thorsnæs, Geir. ”Haldenvassdraget”. Store norske leksikon. CC-BY-SA. http://snl.no/Haldenvassdraget. Läst 19 september 2013.